Lyssnade idag på ett fantastiskt klockspel här i Norrköping. Först hörde jag inte riktigt vad det var för melodi, men sen hörde jag att det var höstvisa, ni vet den med tove Janssons vackra text och Erna Tauros musik Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort, och det är så väldigt lite jag gjorde. Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut. Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort och som du kunde hjälpa mej att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunnat vinna. Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. Skynda dej älskade, skynda att älska… Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr, det är för sent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. Skynda dej älskade, skynda att älska… En vacker och tänkvärd text som inte helt sällan spelas på begravningar. En annan text som jag burit med mig några år är följande om äkta kärlek. Jag vet faktiskt inte vem som skrivit texten och minns inte var jag hittade den, men med fascination läser jag raderna och undrar om det stämmer, om det är detta som verkligen är äkta kärlek? Ja kanske...... Det finns ett kännemärke på all äkta kärlek. Det är att den är kopplad till frihet. I den levande kärlekens mitt finns alltid frihet. Kärlek är något annat än drift,något annat än instinkt. Det är inte underkastelse och inte självutplåning, inte fixering och inte tvång. Det är befriade människors fria hängivelse. Kärlek är ett villkorslöst engagemang men samtidigt en lika villkorslös frihet att gå sin egen väg och en lika villkorslös rätt för den älskade att gå sin väg. Detta är kärlekens mysterium: det totala engagemanget och den totala friheten. Godnatt alla människobarn