I torsdags på kvalitetsdagen i Solna kommun, där jag höll föredrag lästes denna dikt upp. Jag tycker den var lite rolig. Varsågod!

Jag är gammal nästan hundra.
Mina barn har börjat undra
om de aldrig skall få njuta av sitt arv
Kanske "mannen med sin lie"
glömt att jag är nittinie
eller också har han missat mig av slarv

Från kommunen kom en folder
där man frågar om min ålder
och vill veta hur jag tillbringar min dag
Man vill få mig att berätta
vilken hjälp som är den rätta
De tror säkert att en gammal man är svag.

Och visst glöms en massa fakta
och jag rör mig ganska sakta
Men i sinnet är jag fortfarande ung.
Ännu gillar jag att dansa
och kring sköna damer svansa
Det är bara synd att kroppen känns så tung.

Sällan ringer telefonen
Men ibland så är det sonen,
som beklagar att han ej kan komma hit.
Kanske tycker han det räcker
med att hemsjukvården täcker
mitt behov utav en vänskaplig visit.

Alla skriker i mitt öra
De tror inte jag kan höra.
Man behandlar mig som vore jag ett barn
De tror gamla blivit efter
och behöver terapeuter
som kan lära oss brodera med ett garn.

Men jag tog en kurs i data
där jag träffade Beata
Vi skall gifta oss på lördag klockan tre
Vi är skinntorra och magra
men vi hoppas på Viagra
så att bröllopsnatten kan bli en succé.

Sov gott allihop!