Söndsgsbestyr, vad det nu innebär...
Efter gårdagens teaterimprovisation på Bygdegården i Sevalla kändes det verkligen som vi kommit ett steg längre in i bygemenskapen.
Allt domedagsprat om att det ska vara svårt art komma i i gemenskapen som 08 tycker jag inte stämmer. Åtminstone inte här på landsbygden i Västmanland. Grannar har kommit och presenterat sig och på vår invigningsfest kom 200 och i går träffade vi nya människor, alla lika trevliga.
Vi är så tacksamma över våra fina grannar!
Idag gick vi runt och tittade vad som är akut inför vintern. Det är lätt att bli lurad då termometern står på 12 grader och man känner att det är långt till vintern så vi kan vänta lite med det och det....
Men plötsligt slår det till och vi måste bylsa på oss en massa kläder.
Men idag är det milt och om en stund ska kag ta en söndagspromenad.

Jag önskar er alla en fortsatt fin söndag

Idag höll jag trädgårdscafe med tema höststädning i trädgården.

Trots att det blåste kraftigt blev det en fin stund, med glädje, goda samtal och en väldigt god saffranspannkaka med sylt och grädde.
Jag tycker det är så roligt, lärorikt och kärleksfullt att umgås med äldre människor och prata om tider som varit, jämföra erfarenheter, få kloka råd.

För mig är det obegripligt att en del personer inte verkar inse, att framför dem står ett livsproffs, en människa med en ocean av erfarenheter.
En människa som upplevt kärlek, lycka men också stor sorg. En människa som skrattat, gråtit och kämpat med livets svårigheter. En människa som med ärligt hjärta kan säga "jag vet hur det känns".
Under många år har jag jobbat aktivt för rätten till ett värdigt liv, hela livet och där utevistelse är en stor hjärtefråga.
Det som är väldigt roligt är att det nu har börjat fokuseras på dessa frågor och jag kan med stolthet säga att jag varit med i processen!!!
Nu sitter jag med en god kopp te, summerar dagen och känner tacksamhet.

Har man inget snällt och säga behöver man inte säga någonting alls, sa min släkting och det är så sant.

När jag åker runt och föreläser träffar jag på så många människor med så många olika bakgrunder vilket är spännande, intressant och lärorikt men även sorgligt.
När vi diskuterar etiska dilemman är det svårt att veta vad som är fel och vad som är rätt. Etik handlar ju om vårt tänkande och moral om vårt handlande.

En sak är säker, vi ansvarar alltid för vårt handlande i våra relationer.
Jag väljer vad jag säger och gör i varje given situation. Jag väljer att behandla mina medmänniskor, nära och kära med respekt, kärlek och tålamod.

Vissa människor väljer det motsatta och det är det mest effektiva sättet för att skapa distans och otrygghet.

De som väljer att kränka, förminska och nonchalera sina nära och kära kommer att bli väldigt olyckliga och ensamma.
För varje hårt ord, varje telefonlur som slängs i örat, varje ironisk sarkasm, varje elakhet blir till en droppe som till slut urholkar stenen.

Därför blir mina möten med människor som kanske precis befinner sig i en relation fylld av förtryck och sorg
en påminnelse om hur viktigt det är att försonas, innan det är för sent.

Missförståndet som ledde till klyftan mellan sonen och den åldrande fadern, kanske kan minskas? Den vissnande relationen mellan syskonen kanske kan vattnas till liv med hjälp av kärlekens källa. Ett ärligt menat förlåt kan kännas som en lindrande balsam för den som sårats hårt, av ordens pilar.

Nu önskar jag er en natt fylld av goda drömmar och kärleksfulla hjärtan!

Ibland blir ingenting gjort och ibland massor.
Jag antar att det är den ihållande förkylningen som även påverkar min ork, kraft och lust. För det hänger tätt ihop.
Efter ett par samtal, lite flytt av papper hit och dit la jag mig ner och vilade, mitt på dagen och somnade bums. Det kanske säger något om hälsan...,

Jag hoppas att natten gör underverk och att jag vaknar utvilad och pigg som en lärka när klockan ringer 4.30 i morgon bitti. Då väntar Norrköping och arbete.
Med hopp om en god natt utan snö önskar kag er alla en välbehövlig och djup sömn

I torsdags på kvalitetsdagen i Solna kommun, där jag höll föredrag lästes denna dikt upp. Jag tycker den var lite rolig. Varsågod!

Jag är gammal nästan hundra.
Mina barn har börjat undra
om de aldrig skall få njuta av sitt arv
Kanske "mannen med sin lie"
glömt att jag är nittinie
eller också har han missat mig av slarv

Från kommunen kom en folder
där man frågar om min ålder
och vill veta hur jag tillbringar min dag
Man vill få mig att berätta
vilken hjälp som är den rätta
De tror säkert att en gammal man är svag.

Och visst glöms en massa fakta
och jag rör mig ganska sakta
Men i sinnet är jag fortfarande ung.
Ännu gillar jag att dansa
och kring sköna damer svansa
Det är bara synd att kroppen känns så tung.

Sällan ringer telefonen
Men ibland så är det sonen,
som beklagar att han ej kan komma hit.
Kanske tycker han det räcker
med att hemsjukvården täcker
mitt behov utav en vänskaplig visit.

Alla skriker i mitt öra
De tror inte jag kan höra.
Man behandlar mig som vore jag ett barn
De tror gamla blivit efter
och behöver terapeuter
som kan lära oss brodera med ett garn.

Men jag tog en kurs i data
där jag träffade Beata
Vi skall gifta oss på lördag klockan tre
Vi är skinntorra och magra
men vi hoppas på Viagra
så att bröllopsnatten kan bli en succé.

Sov gott allihop!

Var på på husvagnsrace igår för första (och kanske sista ) gången.
Kul att ha sett men inte mer.
Största behållningen var dock att betrakta alla åskådare. Här kan vi prata om folksport utan märkvärdigheter och krusiduller.
O alla dessa sammanhang kommer jag på mig själv att vara lite märkvärdig,lite 08-ig.
När jag ser mig omkring ser jag människor som bara är de dom är.
Och skönt är det!

Inga måstekläder, inga måsteväskor, inga måsteskor, inga måsteattityder utan bara mysbyxor, konsumkassar, foppatofflor och " tjeeeeena, tack för igår du"

Men varför tar jag då mig rätten att vara betraktare, skriva subjektiva betraktelseparanteser om andra?
Jo, därför att jag och många andra förhoppningsvis är intresserade av vad som händer omkring oss.
Intresserade av samspelet mellan individer, händelser i land och stad, vyer över olika landskap, färger, former, konst, musik, ja all form av kultur.
I och med husvagnsrallyt fick även idrotten, sporten plats i mitt liv i går.
Och golfen.....
Passerade en golfbana på vägen dit plus att halsen ibland kändes som om jag svalt en golfboll.
Ja, det är en förkylning som satt klorna i både mig och Bill, en elak sån dessutom. Trots Alvedon och lugna aktiviteter är vi en smula däckade.
Så idag får vi helga söndagen och försöka att bara jobba litegrann.....hur nu det ska gå när det är så kul:)

Ha en fin och eftertänksam dag allihop!

Idag höljas föredrag om glädje och aktivering på Solnas kvalitetsdag.
160 chefer, politiker och annat löst folk lyssnade och fick förhoppningsvis något nytt att tänka på.
Men allt har sitt pris, så eftergöra intensiva dagarkänns sängen väldigt skön zzzzzzzzzz.....

När jag går igenom sommarens foton finns det vissa jag vill radera. Tofflorna på bilden är från Ästad gård. Någon hade glömt dem....
Nu raderar jag bilden från mobilen.
Godnatt

Ibland vet man verkligen varken ut eller in. Eller vart vindarna blåser....
Men i vindarna virvlar fina, röda, orange och gula löv

Nu har vi laddat upp med ved inför vintern. Jag säger bara det, vilken fantastisk uppfinning vedklyven är!
Likt en varm kniv i smör, delas den sågade kubben i mindre bitar, som travas på varandra. Det är riktigt, riktigt vackert!
Det är en ganska intensiv höst när det gäller arbete. Som egen företagare måste jag se till att uppdragen kommer in och under 2013 har det ökat i takt med årets månader går.
Designuppdrag varvas medföredrag, utbildningar och trädgårdscafe. Däremellan ska jag hinna jobba med gården, hönorna och att måla och skriva det sistnämnda har det tyvärr blivit alldeles för lite av.....
Der är så mycket som måste fixas innan vintern är här, rör som inte får frysa sönder osv.
Men stopp.... jag ser nu att det är förberedelse inför vintern jagsysslar med, trots att jag bestämt mig för att inte vara i Sverige under vintermånaderna, så vad har hänt???

Antagligen att jag köpt en gård och att jag är nyfiken på hur vintern tar sig uttryck här. På något sätt ser jag fram mot skidåkning över åkrar och i skogar, skoterfärder på vägar och fält.
Choklad itermos och limpsmörgås med smör och ost, som smälter i koppen.
Mys vid brasan och mustiga grytor med ett gott vin till.
Vintermys helt enkelt!
Men tänk om det blir strömavbrott och 30 minusgrader, snöstorm och oplogade vägar?

Den som lever får se....

Åter i Norrköping, börjar vänja mig vid hattandet. Än slank jag hit och än slank jag dit....
Ikväll åt jag middag med Anneli som är mer bevandrad i stan än vad jag är.
Under vår promenad upptäckte vi att det fanns fler bra restauranger i stan.

Men vet ni vad, det blev plankstek igen, om än på ett annat ställe den här gången, kanske är det en blivande Norrköpingstradition.

Åter på hotellet tänkte jag arbeta en stund, gå igenom uppgifter osv, vara duktig helt enkelt.
Efter att ha lagt mig i sängen (som var ovanligt skön) tog jag beslutet att bara njuta, läsa en tidning och drömma mig bort till varma hav och levande städer.

Känner mig, om inte busig så i alla fall lat och onyttig och det var länge sedan.

Kanske är det inte så konstigt att jag är trött, gick upp 4.30 i morse så det känns verkligen inbjudande att gunga in i sömnens värld
Godnatt gott folk

Upptäckte att lönnarna runt gården har fått stora svarta fläckar på sina löv, tjärfläcksjuka. Det är ett sånt år i år så ni kan säkert se det på fler ställen.
Så här läser jag :
I år är angrepp av lönnens tjärfläcksjuka, orsakad av svampen Rhytisma acerinum, mycket allmänt förekommande. Vädret har varit ovanligt gynnsamt för sjukdomens utveckling. Alla angrepp kommer från svampsporer som bildades förra året och som övervintrat i fjolårslöven. Angreppen medför att löven fälls något tidigare än vanligt. Det iögonenfallande svampangreppet leder inte till några ytterligare skador och anses vara harmlöst.

Redan på försommaren kom de första förfrågningarna in till SLU. Uppmärksamma personer såg att lönnar gav ett ljusgrönt intryck. Vid närmare inspektion kunde man se att bladen hade ljusgröna fläckar ett tecken på att svampen angripit. Dessa fläckar blev senare bruna och för att under sensommaren övergå till svart med en gul kant. I de iögonenfallande blanka svarta svagt upphöjda fläckarna bildas svampens sporer. Svampen bidar nu tiden till i vår, då det kommer att finnas nya lönnlöv att angripa.

Pia Barklund
Institutionen för skoglig mykologi och patologi
SLU Uppsala

Källa: utdrag ur Skogseko nr 3 nov 2006

RV LANDSKAPSKONSULT

Ja tänk vad vi lär oss från nätet!

Godnatt allihop






www.landskapskonsult.se

Ju äldre jag blir, desto mer ömhet känner jag för den lilla Ulla jag en gång var ( och på ett sätt fortfarande är)
minns min första skiva, Let it be med Beatles, spelade den om igen på min rosaorange skivspelare pappa och jag köpte på EPA vid Odenplan.

Men nästan samtidigt fick jag syn på min syster Ingers skiva med Thorstein Bergmans tolkningar av Dan Anderssons dikter, sen var jag fast.
Det gick så långt att min mamma knackade på dörren och frågade med orolig stämma " är det så bra att ligga och lyssna på det där, timme in och timme ut? Jag tycker det låter så sorgligt"
Med all min 10åriga kraft svarade jag att jag lyssnar så mycket jag vill!!!!

än idag lyssnar jag ofta, på den tonsatta dikten, där jag kan varje ord utantill

Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam,
se, då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram,
under morgonhimlens svala, gråa sky.
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg,
tunga huvuden sej böja som i bön.
Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död,
över äng som under daggen lyser grön.

Han var underlig och ensam, säga fyra svarta män,
han led ofta av brist på husrum och bröd. -
Se en konung, säja rosorna, och trampas på igen,
se en konung och en drömmare är död!
Det är långt, säja bärarna, det känns som många mil,
och när hetare blir dagen går man trött. -
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil,
det är kanske någon blomma som har dött.
Men när kistan vaggar svart genom vårens gröna skog,
går en tystnad genom morgonvaknad teg,
och då stannar västanvinden för att lyssna vem som tog
mitt i rosorna så tunga steg.
Det är bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran,
han har lyktat sina hemlösa år. -
Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan,
jag skulle spela hela vägen där han går!


Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben,
gungas tröttsamt genom skogens bleka ro.
Men när kvällen svalkar härlig över lingonris och sten,
hörs det tunga tramp i Himmelmora mo.
Tramp av fyra trötta män,
som i sorg gå hem igen,
och de böja sina huvun som i bön.
Men djupt i djupa grova spår trampas rosorna till sår,
mitt i äng som under daggen lyser grön.

Han är borta, säga fyra, det blir tungt för hans mor,
som på fattiggåln i Torberga går. -
Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor?
jämra rosorna och visa sina sår.
Det är döden som har dansat genom Himmermora mo,
susa tistlarna på klövervallens ren.
Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko,
när han dansade med drömmarens ben.

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,
bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,
går en sång över näckrossållad dy.
Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Härnaön
sjunga vågorna om ödemarkens nöd.
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön,
ty en spelman och en drömmare är död.

Dan Andersson, Svensk författare och diktare (1888-1920).

Dagarna har sprungit i väg.
Sedan sista bloggen i tisdags har jag haft trädgårdscafe, ätit brasilianskt på favvokrogen och varit på Lic seminarium med efterföljande middag på kulturfyren.
Nej det är inte dagboksnoteringar och nej, det är inte för att visa hur mycket jag har att göra på dagarna utan mer att dela livets händelser.
Händelser som är både svarta och vita.
Gårdagen var synnerligen vit.
Efter hård men intressant mangling från opponenten kunde Sanna andas ut och lägga avhandlingen bakom sig.
Kvällens middagsbjudning varsom en pytt av akademiska anekdoter från forskningskollegor och berättelser från ett långt liv som lärare.
Trevligt, gott och avslappnat.
Nu väntar snart sängen och förhoppningsvis en god natts sömn.
Sov gott alla människobarn

Jag ser dem stå framför skyltfönstret och tittar.
När jag kommer närmare ser jag vad som fångat deras uppmärksamhet, bostadsannonser. Hela fönstret är fyllt av diverse objekt i varierande prisklasser.
Han lägger sin arm runt hennes midja, som om att förstärka, tydliggöra att de hör ihop.
Deras drömmar är så tydliga och med jämna mellanrum pekar paret på de med vidvinkelobjektiv, tagna foton som förföriskt visar på hus med carport, söderläge och trädgård med plats för barn, kommande barn.
Jag känner mig helt plötsligt gammal.

Inte alls på ett vemodigt och luttrat sätt, utan mer......vad ska jag säga.....erfaret, lite tillbakalutat sätt.
Liksom been there, done that

När jag fortsätter min vandring gatan fram får jag sällskap av en spårvagn.
Känslan av att vara utomlands är påtaglig och när de ljusfyllda globerna som placerats ut i rabatterna tänds, undrar jag på allvar, är jag verkligen i Sverige?
Jodå, visst är det Sverige och visst är det Norrköping, en stad som jag knappt satt min fot i tidigare men redan gillar.
Tar en lov förbi kyrkan och in på en restaurang där jag för första gången på många år beställer in en plankstek.
En planka och ett glas vin för 159 måste väl ändå vara ett fynd, resonerar jag med mig själv.
Efter ett par tuggor av den sega köttbiten översköljd av en vit, lätt syntetiskt smakande bea omgärdad av pulvermos, känner jag, återigen,
been there, done that och skjuter iväg träbiten över bordet.

Väl på hotellet lägger jag mig på sängen, tar fram mobilen och låter orden rinna iväg likt det kalla vinet rann ner i min strupe.
I morgon är en annan dag och jag ser fram mot att få vara med i livet ytterligare ett tag, det är inte alla som fått/får. Skänker en tanke åt mina älskade änglar som har blivit ett helt gäng vid det här laget.
Ha en skön kväll allihop !