Gårdagen blandades med jobb, snittar, godis och en vemodig men ändå förlösande diskussion mellan med mina kära systrar. Ibland kommer man till en punkt i livet då beslut som är definitiva, måste tas..... Det är fan i mig inte lätt att vara vuxen! Som jag nämnt i ett tidigare inlägg innebär ordet vuxen för mig, enbart att stå för sina handlingar, goda som dåliga. Att som pappa, sola med en strumpa på snorken (mammas ord) är varken "ovuxet" eller något annat, eftersom han var naturist men ändå ville vara hänsynsfull. Att som mamma försiktigt banka matkassar i baken på andra i butiken, bara för att det var kul, är inte heller att inte vara vuxen. Att som jag blåsa såpbubblor, älska att gå på skansen eller bygga slott i sanden, handlar inte om att jag är vuxen. Däremot att skylla på andra, utbrista att så gör MAN inte, flyga med lånta fjädrar (älskar den meningen) dvs. ta åt sig äran för något som någon annan gjort, är inte vuxet. Det är inte vuxet att snacka skit om andra, kritisera andras val av klädsel, möbler, sätt att leva.m.m Vuxet är att stå för sina handlingar, kunna säga "Ja, det blev jättebra, jag kan det här" eller "nej, det blev inget bra, jag måste göra om det" Vuxen är att säga, det var jag som krossade rutan, hade sönder cykeln eller skadade på annat sätt. Sedan spelar det ingen roll om du är 15 35 eller 80år. Men det mest vuxna av allt, att be om ursäkt, be om förlåtelse. För sin egen skull, den andres och alla runt omkring. Vi gör alla fel och rätt för så är livet. Ha en underbar dag allihop!