Lite fredagsgnäll
Nu hade jag tänkt att fortsätta mitt gnäll om att tiden inte räcker till osv.osv.
Men ska inte göra det eftersom jag vill leva som jag lär.
Mitt val att ägna gårdagen åt inhandlande av blommor till en begravning, hålla trädgårdscafe, beskära rosor i elfte timmen, beställa skötsel av ett företag, slå bort tankarna om att alltsomjagplanteratiVästeråsstårochtorkareftersomdetärenenveckasedanjagvardärochalltsåinteriktigtflyttatditännu och avsluta dagen med att, tillsammans med de närmast sörjande, arrangera kistdekorationen, sedan hem och kolla mail osv, och därför jobba från 4.30 tills läggdags, är i högsta grad ett val.
Tiden räcker inte till.....till vad?
Jag vill känna att jag lever medan livet pågår och försöker leva efter det. Därför lider jag av att inte hinna träffa mina barn och vänner mer än vad jag gör just nu.
Har en lista med de älskade vännerna jag ska ringa, kunder som är förväntansfulla, myndigheter som väntar på dokument.
Jag längtar efter goda skratt och långa samtal om konst, musik, politik, kärlek , ja livet. Jag lider av att inte få känna doften av oljefärg, terpentin och god, vällagad mat.
Jag längtar efter besök på teater, museum, restauranger, utställningar och att betrakta människor från uteserveringar.
Jag längtar efter att skriva i ljuset från den ljusa sommarnatten.
Jag längtar efter att få plantera mina själsliga rötter på gården, så jag kan skapa en bas att utgå ifrån, till allt ovan nämnda.
Hoppas mina älskade nära och kära vänner förstår att jag är inne i en förändringarnas, såväl fysiskt som psykiskt.
Nu väljer jag att hämta en lövblås för att sedan åka till Ulriksdal för att sedan åka till tandläkaren på Kungsgatan för att sedan åka till stadsauktionens lokaler i frihamnen för att hämta en stor, röd matta med invävda löv för att sedan hämta husbilen och sedan hämta sonen och sedan åka till Västerås.
I morgon kommer två älskade vänner på besök och ska hjälpa mig att röja i hönshuset och snickeriet och då ska vi äta och dricka gott, samtala om livet och förhoppningsvis både skratta och gråta:)
Önskar er alla en fin dag!!!!
Kommentarer
Agneta Rosenlund
Kära Ulla! Du skriver så trevligt att jag inte kunde sluta läsa. Höll andan medan jag läste och det kändes som jag fick andan i halsen och blev faktiskt lite stressad, men hör du du. Det enda som är rättvist här i världen lär vara att alla har lika mycket tid att spendera på ett dygn, så det gäller "bara" att prioritera rätt. Ta ett djupt andetag och sovra lite. Kram
Svar:
ullafriberg.blogg.se
Trackback