I dag har vi haft lite hemlängtan båda två.

Alla upplevelser vi haft ( och har) tar en stund att smälta och nu när vi ska stanna en vecka till, kommer det även att finnas tid till att skriva ner vad vi varit med om och de personer vi träffat.

Funderar även på hur det skulle vara att bo här några månader under vintern, kanske med start efter jul, som vi gjort i år.
Jag har ju de senaste åren känt att jag vill bo utomlands på vintern, för att slippa kylan och mörkret så det här blir definitivt en test, men vad som slår mig är att om jag skulle välja USA, innebar det även en selektion av vänner som skulle ha råd att komma på besök och det skulle vara tråkigt.

För så är det , fler av mina vänner (av båda kön) arbetar konstnärligt och därmed med låg inkomst, och det är dyrt att resa hit. Men framförallt skulle jag sakna mina älskade barn.
Vi sitter rätt ofta och tittar på foton av våra nära, kära barn och barnbarn, ler och suckar djupt, av saknad.

Det innebär absolut inte att vi inte njuter i fulla drag utan mer som att det helt enkelt skulle vara kul att dela upplevelserna med dem.
Nej, jag tror att i så fall passa nog Italien eller Spanien bättre, idag kan man ju resa för knappt 1000 kronor t/r, med en restid på ett par timmar. Dessutom skulle det bara möjligt att komma på besök bara över helgen.

Även här känner jag starkt att delad glädje är dubbel glädje, för jag älskar att skämma bort mina nära och kära.

När jag bodde i en villa i Ursvik hade vi inrett ett gästrum som hette Maries rum och det ska vi fortsätta med för på vår kommande bondgård ska det alltid finnas minst ett rum ledigt för den som kommer på besök. Famnen ska alltid vara öppen, det är vi överens om både Bill och jag.
Ja, det ska vara möjligt att komma utan att behöva ringa och utan att behöva släpa med sig lakan.

Jag har några vänner som jag har den " tysta" överenskommelsen med.
När jag sover hos dem räcker det att komma i kläderna på kroppen och vice versa .
Ibland bär det iväg till Skåne och ibland till Öland, Stockholm, Solna, Paris, Härnösand, och på alla ställen känner jag en stor välkommen famn.
För så har vi blivit uppfostrade i Holmbergssläkten, att en öppen hand får allt, en sluten hand ingenting.

Så nu vet ni det, (som mina kära vänner redan vet) att ni är välkomna till oss närsomhelst och ni behöver varken ta med handdukar, lakan eller tandborste.

Välkommen om några månader!

Sov gott alla människobarn!