Igår åt vi en god hummer på en fiskrestaurang nere vid havet och det blir nog något gott från havet även i kväll.

Jag har börjat se ett mönster hos den amerikanska själen. Det är sweetheart, darling och mam som vi kvinnor blir tilltalade som av alla främmande. Rätt gulligt egentligen men lite ovant för mig som har en hög integritet.

En annan typisk amerikansk egenskap verkar vara kärleken till parader.
Efter Mardi Gras i New Orleans trodde jag vi sett färdigt på dessa men så var inte fallet!
Klockan 10 stängdes en av gatorna igen och kl11 kom paraden som var oerhört rörande.
Scouter, brandbilar och de unga patrioterna, alla rena och välartade, gåendes i takt eller rättare sagt försökte gå i takt till nationalsången.
Själv satt vi utanför Bills vänner, Lisa och Sörens hus och tittade på tåget när de gick förbi.

Det är helt klart så att resan nu kommit in i en fas då vi summerar det vi varit med om, förbereder oss för att röra oss söderut och så smått mot Daytona och racingen där.
Kommer på mig själv då och då med att känna det som om jag är med i en film.

Jag pladdrar på svengelska med människor jag träffar på stranden, i butiken och på restauranger. Eller också sitter jag tyst som på parkett på teatern och lyssnar med stora öron på berättelser om race i Tyskland, USA, Mantorp, Östersund, ja hela världen.
Lär mig om motorer som skjuter, bränsle som inte är OK och racerförare som varit bäst. Allt detta är en ny värld för mig.
I morgon väntar nya äventyr!

Jag har sagt det många gånger förr, man lär så länge man lever!

Godnatt