Bilderna är från min andra pir här i USA, den nära vårt hippiehotel vid kusten.

När jag ser människorna som fiskar, promenerar eller bara sitter på en soffa och njuter, inser jag att vi alla delar vår fascination över havet.

När man befinner sig längst ute på piren är det lite som att befinna sig på havet och betrakta land.
I Sverige är jag omgiven av måsar men här håller pelikanerna och andra vackra, grönglänsande fåglar mig sällskap.

Det finns heller inte någon given homogen grupp som dras till piren utan det är blandad kompott, med viss övervikt åt män i fiskarnas skara.

En vacker bild är den där morfar/farfar lär barnbarnet som står med runda, fascinerade ögon, hur man tar av fisken från kroken. Klipper av linan för att sedan lirka ut hullingarna ur den sargade munnen.

En annan bild är när den läderhudade mannen, med ett ansikte som ser ut att vara snidet i trä, drar djupa, njutningsfyllda bloss på sin cigarett, samtidigt som han drömmande ser ut över havet.
Jag tror han just då ser något annat än vattnet....
Kanske har han, liksom flera andra fått sprida askan av sin döda, älskade fru från piren, för att sedan låta hennes namn ristas in i en av pirens bräder, som om det vore en gravsten.
Jag slutade att räkna namn då jag insåg att piren var lång och bräderna många.

Nu ska vi sova lätt med ett öga öppet eftersom vi har en dyrgrip på släp, här utanför på hotellets parkering.
En Chevelle ss 70 med ny 454, strokad,
Run like hell, sa säljaren.

Fattar ni ingenting? Lugn det gjorde inte jag heller, men man lär så länge man lever, det är en bil:)

Sov gott alla fina, i morgon är en ny dag!