Vilken härlig dag! Solen, den livgivande, varma och glädjerika lyste med full kraft hela dagen. Jag begav mig till Ingarö för att se vad som hänt sedan sist jag var där för nästan fyra månader sedan..... Hörde en gång en klok man som sa att hus har rätt att ha liv i sig, hus ska inte stå tomma och det stämmer. Vi har alla känt den där lite spöklika känslan när ett hus har blivit övergivet. Inte sällan sker detta efter att föräldrarna dött och arvtagarna, barnen inte är ense om vad som ska göras med huset, hur mycket tid, kraft och pengar man är beredd att "offra". Huset som skänkt så mycket glädje och minnen, står nu tomt, ödsligt och själlöst, trots alla möbler och prydnadssaker som finns där. Det kostar på att underhålla ett hus, en bil, en båt eller en relation, annars blir det tomt och ödsligt. Jag brukar dra paralleller med växter när jag håller föreläsningar, ni vet att man måste vårda, vattna och göda sina blommor, annars dör de. Precis som med relationer och ....hus. Så idag stod jag där, i den vackra Ingaröskogen där snön fortfarande låg djup runt husen och betraktade. De trasiga fönstrena, de ruttna vindskivorna, den halvtrasiga altanen och husets flagiga fasad. Stod där och sa till huset "Du min vän, du har funnits i hela mitt liv, vad händer nu?" Insåg att vi måste ta ett allvarligt prat om huset, jag och systrarna. Sov nu så gott alla människobarn, i morgon är en ny dag