Blev så barnsligt glad då jag upptäckte att vår gård Vrian, har en egen busshållplats.
Mindre glad blev jag av turtätheten. två gånger om dagen.....
Det blir nog att ta bilen de gånger jag lämnar gården.
Jag har ännu inte hittat rätt väg från Stockholm till Vrian, vilket resulterar i stt kag hamnar överallt.

Jo, jag har GPS i mobilen och jo, jag har varit där förut, fyra gånger närmare bestämt, ändå kommer jag ständigt fel.
Eller kanske inte fel direkt, utan till något nytt ställe med enorma vidder av blivande, grönskande fält.
Ni förstår (och nu blir jag en sån där tråkig 08 igen) landskapet är väldigt vackert men också väldigt lika.

Det är lika vackert som den engelska landsbygden, även om jag ännu bara sett bygden i vinter/vårskrud.

Åkrar, röda lador, ekdungar, hagar, hästar, gärdesgårdar i olika material, kossor och traktorer, mil efter mil.
Inte lätt att hitta rätt!

Även om jag inte har så mycket prylar, så blir det ändå en hel del som ska köras dit.

I morgon är en ny dag
Sov gott alla människobarn!

Nu är det minst sagt hundra bollar i luften, som det så käckt heter.
Först besök på söder ett par timmar sedan hämta upp tavlor, försöka hinna svara på mail innan det är dags att åka till Västerås för att gå nyckeln till gården.
Mitt upp i alltihop kommer en container med prylar från USA som måste lastas ut.....
Ja det är måndag......

Så var utställningen över för den här gången. Trevligt men kallt!
Många goda möten och besök av vänner vilket gjorde att det trots allt kändes lite varmare än de 11 grader som termometern visade.

Under dagen var det allehanda underhållning eftersom det var dansens dag. Orientalisk dans och hambo blandades med trevliga skutt utförda av mogna män i kilt, mycket .....intressant...

I morgon väntar kontraktsskrivande och sedan är vi bönder:)

Sov gott allihop!

Godnatt kära vänner.
Efter dagens äventyr med resor kors och tvärs samt kontroll av alla tavlor som jag ska hänga i Kungsträdgården, imorgon är jag så trött.
Vi är kvällströtta bägge två så även om klockan bara är 22, går vi och lägger oss eftersom vi ska upp tidigt i morgon.
Sov sött!

I butikerna brukar det finnas tavlor där allehanda tjänster erbjuds och eftersöktes.
Det kan vara fönsterputsning, städning eller en säng som är till salu.
I USA fanns förutom dessa även tavlor med personer som försvunnit, mestadels barn och ungdomar.
Jag tittar på tavlan, betraktar deras ansikten och blir så ledsen, orkar knappt tänka tanken fullt ut, vad har hänt med dem, vad har de blivit utsatta för. Vilken ångest måste deras föräldrar inte känna?
Jag vet ju hur orolig jag kan bli då mina barn inte svarar på sms eller ringer upp då jag sökt dem. Genast börjar hjärnan spöka.
Värst har varit då de befunnit sig utomlands och ett sms från den 19 åriga dottern kan innehålla texten "hej mamma, vi ska alldeles strax gå på båten, det finns ingen mottagning på Amazonasfloden så vi hörs om ett par veckor, kram" eller "hej, har tappat mobilen men vi hörs när jag skaffat en ny, det finns säkert billiga att få tag på här i Barcelona, känner mig lite deppig" och så hör man inget på ett par veckor.

En del tycker att jag är för mycket hönsmamma medan andra högt kan utbrista " jag skulle aaaaaldrig låta ungarna åka i väg 6 månader till Sydamerika!"
Då hjälper inte argumentet att " barnet" faktiskt är myndigt vid 18 och är i sin fulla rätt att göra vad hen vill.

Kanske var det enklare innan tekniken möjliggjorde kontakt jämt?
Tänker på när jag tågluffade vid 17 års ålder och den enda kontakten med föräldrarna var ett par vykort.

Nä, nu ska jag skicka ett par sms och hoppas att jag får svar inom de närmaste dagarna:)

Lev väl

Det är spännande det här med flytt.

Idag var jag på kommunhuset i Västerås. Ett ställe som jag nog inte skulle besökt om det inte vore för flytten och de aktiviteter jag vill driva.
Men stadshuset som det heter var fint och handläggarna var vänliga så det var ok.
OK......vilket trist ord egentligen! Jag antar att det kommer från okej eller tvärtom, som kommer från... Vadå?

Jag menar, hur kul är det att laga en god middag för att sedan höra att den är OK? För mig är det samma sak som att det duger, varken mer eller mindre.

Hmmmm.....
Många tankar om just ord snurrar i skallen nu.
Bäst att försöka sova
Godnatt alla rara!

Så har jag då nästan lyckats bli klar med alla presentationer.
Till myndigheter över hela Sverige känns det som.
En hel dag framför datorn gör att jag känner mig som en sömngångare, ni vet ett sånt där djur med jättestora, runda ögon.

Blev mycket riktigt jättetrött fram mot eftermiddagen så för att orka med att hålla kvällens trädgårdskurs, var jag tvungen att ta en powernap i bilen, på Vanadisvägen.
Efter en stund kände jag mig betraktad så jag öppnade ögonen och där, stirrandes in i bilen stod två flickor i 11 årsåldern. Efter en vinkning och ett leende förstod töserna att jag var ok och gav sig fnittrandes iväg.
En smula piggare gav jag mig iväg för att hålla i trädgårdskursen och efter det kunna lägga ytterligare en dag bakom mig.
Nu önskar jag er alla en god natt!

Igår var det dags att se om jackan passade.

Eftersom jag åkte iväg till USA den 26 december blev det väldigt tight med tiden att fixa Jerrys jacka.
Efter att ha bestämt vilken design som jackan skulle ha var det skyttetrafik mellan mig och skinnskräddaren i Malung. De är verkligen fantastiska masarna och kullorna!
Sedan var det stansning av nitar och strass, i tusental, det måste ju synas att det är de Grande Final!

Så igår, efter en underbart god middag på favoritprogram Blå porten, var det dags för besiktning och ja, jag kände mig helnöjd.
Det var en fantastisk show så när jag och systrarna begav oss hemåt, var det med ett leende på läpparna.

Somnade med I can jive i öronen:)

"Åhhh jag vill också vara 18 år!" utbrast den unga flickan som stod framför mig i busskön. Hon var en av fyra töser som under prat, fnitter och rökning, väntade på bussen.
Jag åker oftast bil, eftersom jag många gånger jobbar på olika ställen, vilket innebär att jag snabbt måste förflytta mig mellan À och B.
Idag blev det dock buss eftersom bilen är på reparation.
Först möte i Vitabergsparken sedan till Solna stadshus, mellanstopp hos systern i Ör där jag nu fikar och passar på att blogga. Om nån timme ger vi oss iväg till Djurgården för middag på Blå porten och därefter Jerry williams med systrarna på Cirkus. Vilken tur att jag får skjuts dit!

18 år.....myndig, vuxen, åtminstone i lagens ögon och så var det nog förr.
Själv flyttade jag hemifrån som sjuttonårig och har klarat mig själv sedan dess, tror aldrig jag har lånat pengar av någon, åtminstone inga större summor.

Kände en stor tillfredställelse i att bli just vuxen, som för mig endast innebär att stå för sina ord och handlingar, bra som dåliga.
För mig är känslan att vara fri från skuld den bästa känslan. Jag kan äta ris i veckor och använda kläderna tills de ramlar av kroppen bara jag får vara skuldfri. Jag försöker även leva ett ärligt och kärleksfullt liv, just för att slippa känna skuld för handlingar jag gjort som inte är bra.
Därför är det lite läskigt att ha köpt en gård och därmed ställa mig i skuld.
Veta att jag under lång tid framöver kommer vara skyldig banken pengar.

Men jag känner ändå stor tillförsikt inför framtiden. Vet att alla visioner kommer att besannas och känner en nyfikenhet över vad komma skall.
Ha en fin fredag !

Idag har jag varit i Solna stadshus och lyssnat på presentationer av olika profilboenden, samt intressanta föredrag om att bli gammal, dement och fortfarande ha rätt att få odla sina intressen.
Tänker på hur jag vill ha det när jag blir äldre och då utgår jag från att jag håller mig frisk.
Självklart vill jag kunna besöka teatrar, sjunga, pyssla i trädgården, äta god mat m.m även bär jag är gammal .
Självklart vill jag gå lägga mig nu.....
Godnatt

Känner att bilden så väl beskriver övergången från vinter till vår.
Se upp i backen, sju hål i nacken och snart ska vi sätta potäter som vi sedan äter:)

Idag var det som om våren lyckades ta sig igenom kung Bores fästning.
Luften var hög och.....ljus? Ja, det är svårt att förklara.

Under dagen kom många intressanta och roliga möten till stånd och trådar till ytterligare ett spännande nätverk knöts.
Det kommer bli några intensiva och händelserika veckor framöver!

Efter arbetsdagen åkte jag och Bill till Ikea för att handla kök och jag tror vi slog rekord i effektivitet.
Två kompletta kök, med stommar, luckor, diskbänk och kranar, ihopplockade från hyllorna, på mindre än två timmar, pust.
Som tur var lös kunderna med sin frånvaro så det var uthärdligt att vara där och handla.
I morgon väntar föredrag och presentationer så nu måste jag lägga mig, kan inte hålla ögonen öppna.
Sov gott allihop

Det blir långa dagar nu.....
Aldrig någonsin kunde jag ana vilket enormt regelverk som gäller när en verksamhet som vår ska dra i gång.

Länsstyrelsen och socialstyrelsen. Kommunens hela regelsystem och medlemskap i såväl kulturgrupp som i LRF. Jaga rätt person att kommunicera med.
På det utställning om trädgården på Skoga och avslutningsvis trädgårdskurs för 9 olika kursdeltagare, kul!
Nu går jag in i dimman!
Sov gott

I söndags besök i Boden och trampa i förfädernas fotspår, på lördag kulturnatt i Stockholm och vandra i förfädernas fotspår även då.
Vilket program, massor att göra!!!!

Idag gick vi upp och åt en underbar frukost, ni vet dessa häftiga hotelfrukostar.
Man brukar ju säga att man ska äta frukost som en kung, lunch som en herreman och middag som en slav och det anammar jag gärna. Kan utan problem äta biff med stekt lök och potatis till frukost.
Nåväl, efter frukosten gav vi oss ut på en promenad i den strålande solen. Besökte kyrkan, gick ner till Kulturens hus samt gick på gator vi aldrig satt vår fot på tidigare.
Helt plötsligt föreslår Magnus att vi ska åka till Boden eftersom han vet att vi hsr släktingar där.
Nu tänker jag berätta en historia som tar lite tid och klockan är mycket och jag är trött....
Fortsättning följer, godnatt!

Så har jag då tillbringat helgen i Luleå.
Jag hade väl inga direkta tankar eller förväntningar om vad som skulle vänta utan landade i fredags kväll, i en temperatur varmare än Stockholm.
Visst var det mer snö och visst var det glesare mellan husen, på väg från flygplatsen till staden.
Eftersom vi kom fram så pass sent till Stadshotellet, checkade vi in och gick direkt ut på stan, på jakt efter mat.
Vilken fin stad med vatten på båda sidor, eller rättare sagt is.
Nåväl, vi gick huvudgatan fram och bestämde oss för Harrys med tanken att en hamburgare slinker ju alltid ner.
Men....vi beställde varsin renskavsgryta på gjutjärnsfat och med en smak som kunde få vilket stockholmshjärta som helst att slå ett extra slag.
Guuuud så gott!!!
Lördagen jobbades det för fullt men på kvällen var det dags att "göra stan" igen.
Eftersom det visade sig vara SM i hockey och Luleå ett av finaldagen var det fest!
Massor med bänkar hade placerats framför den stora skärmen på gatan, och ordningsvakterna vankade omkring, utan att ha något att göra.
Vi tittade en stund, åt middag och tränade, jo i den ordningen. Jag har upptäckt 24/7, gymmet som är öppet dygnet runt.
Nattens sömn blev djup och full av drömmar.
Nu ska jag kolla att det inte blir bloggtrassel, hej på en stund.

Glömde berätta....

Inköp av ympar så som Järnäpple, Sylvia och Mälardalens vitgylling. Potatissorterna Gourmandine och Arrow samt spännande fröer av allehanda slag.
Ser så fram mot att flytta in på Vrian och sätta fingrarna i jorden!
Träffade dessutom många fina trädgårdsvänner, fasen vad roligt det är med kollegor som pratar samma språk.
Det kommer att bli många fruktbara möten framöver!

Idag har jag planerat in våren, på många olika plan.
Sedan avslutades dagen med årsmöte för vänföreningen på Bogusunds slott.

Planering....kurser, utställning, kundbesök och kosläpp.
Jodå, det var så mysigt förra året så jag kände bara att det måste bli en favorit i repris.

Med husbilens kylskåp laddat med delikatesser och skumpa, ger vi oss iväg mot gården där kossorna ska bli utsläppta i det fria. Det är en underbar syn!
Jag och Bill tar med oss mina älskade systrar och några älskade vänner och på väg mot målet sjunger vi allsång och känner förväntningarna stiga!

Det är en sån glädje och lycka att mungiporna når öronen flera veckor efteråt.
Nu ska jag hoppa ner i sängen och drömma om råmande kor och kommande vår.
Sov gott kamrater!

Känns som jag börjar komma in i den vanliga dygnsrutinen igen.

Tycker det är skönt att ställa klockan på 5, dra mig till kvart över och sedan gå upp och duscha.

God frukost, gott kaffe (är mycket viktigt) och P1 på radion.
Lyssnar på reprisen Ring P1, dagens kloka ord som i dag var en ung fängelsepräst samt avslutar med dagens eko.

Därefter kan dagen börja. Klockan är runt 6 och jag är redo att omfamna nya äventyr!
Ha en kärleksfull och kreativ dag allihop!

Dags att hålla kurs alldeles strax. Det är vansinnigt roligt att möta alla vetgiriga deltagare!
På återhörande!

Gårdagens kräksjuka lämnade kvar en trött kropp. Kände mig som ett utskitet lingon, som min pappa sa.

Dagen har varit varierad.
Besökte Fenix, en förening i Hägersten för kolla lite hur de jobbar. Tycker det är spännande att se hur nonprofit företag arbetar. Där vinsten går in verksamheten och detta innebär att det kan ske ständiga förbättringar.

I morgon väntar ett möte med ett nytt gäng samarbetspartner. Eftersom jag varit bortrest i tre månader är det första gången jag har möjlighet att träffa dem.

Sedan är det dags att boka möten med mina älskade vänner, tre månader är lång tid och jag saknar att skratta och gråta tillsammans med dem.

På torsdag trädgårdsmässa och på fredag bär det i väg till Luleå.
Ha en fin kväll

Livet har återvänt efter gårdagens kräksjuka. Hurra!!!!

Precis hemkommen från en promenad i finvädret. Känner att jag samtidigt tar farväl. Även om Sollentuna "bara" varit ett mellanspel under 6 månader, känns det en smula vemodigt.
Kände samma sak då jag besökte Ingarö.
Det är lite samma process som man går igenom då man byter jobb.
Engagemanget inför kommande planeringar gällande utveckling och personalfester är kanske inte det största.
Det gäller även livet i sig säger de som kan.
När ett kärleksförhållande av något skäl tar slut, har som regel redan en av parterna"sagt upp sig"
Den gemensamma planeringen har upphört och man informerar varandra om de planer man har i stället för att planera framtiden tillsammans. Det blir som Lisa Nilsson sjunger, allt är bara ett långsamt farväl.....

Tänker även på pappa och vännen Christina.
Mot slutet blev det så att världen krympte, intresset att ta del av världen utanför blev mindre och mindre för att slutligen handla om vad som serverats till lunch.
Det kändes nästan fånigt att prata om framtidens planer eftersom de inte skulle dela upplevelserna med mig.
Nu tar jag ett lite vemodigt avsked av mina gamla hem och släpper in det nya.

Hem ljuva hem

Då var det dags, skrev jag i går som text till maskiner på ett gym.
Och det stämmer.

Efter tre månaders stillasittande i bil (nåja, lite överdrift kanske, tog ju strandpromenader och annat) är det dags att röra på dököttet.
Eller lekamen, fläsket, kroppshyddan osv, kärt barn har många namn.

Själv har jag alltid sett kroppen som ett arbetsredskap, en kär vän som är trogen och ställer upp i vått och torrt.
Men precis som vilken vän som helst måste ju relationen underhållas, det går ju inte att ta vänskap,(eller kärlek heller för den delen) för givet.

Man får vad man skördar, är ett annat ordspråk som även passar.

Så efter 90 dagars frånvaro är det dags att vårda såväl kropp som relationer så att de hänger med ett tag till!

Smaklig spis!

Vilken härlig dag! Våren är sannerligen ett lyckopiller om något.
Överallt rinner små bäckar av det som för några dagar sedan var snö och is.
Fåglarna börjar kvittra och i slänten, vid simhallen i Sundbyberg börjar krokusen komma upp.
Tog en sväng ut till Ingarö för stt se pm huset står kvar. Det är över fyra månader sedan jag var där och jag visste att ett av våra fönster hade gått sönder.
När jag kom vandrandes upp för backen ( det är mycket snö än, så bilen kan inte åka upp) blev jag varm i hjärtat.
Huset stod kvar och en skiva satt fastspikad över det trasiga fönstret.
Visst var det stökigt och visst hade en del träd blivit skadade av hård blåst, men jag kände mig välkommen.

För visst är det så att det finns mer eller mindre vänliga hus.
I en del hus känner jag bara obehag, nästan känna ångesten eller oron som någon har känt därinne.
I andra, som huset på Ingarö, finns mest glädje och kärlek lagrat i väggarna.
Tittade runt i mitt hem och ställde de medhavda flyttkartongerna mot väggen.
Jag har en månad att packa ner mitt bohag i kartonger och det kommer säkert gå bra, jag har inte så mycket saker eftersom jag rensade ut ordentligt vid flytten dit för två och ett halvt år sedan.
Stockholms innerstad, Råsunda Solna, Ursvik Sundbyberg, Ingarö och avslutningsvis ett kort mellanstopp i Sollentuna.
Nu väntar landsbygden och Västerås, ser fram mot att bli en riktig bondläpp!

Om det kommer funka? Vi får se, ni vet, det är bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde!