Tiden går fort, ja den rusar fram som en Camaro där föraren har gasen i botten.

Vissa av oss väljer att vara åskådare till tiden-livet, andra kör i 300 knyck och några befinner sig någonstans där emellan och inget är rätt eller fel.

Vi har alla olika personligheter och tur är väl det! Viktigast är dock det att vi alla inser att ingen annan än jag kan leva mitt liv, ingen.

Jag har i hela mitt liv fått höra att " Ulla, hur orkar du, akta så du inte blir utbränd
Men jag vill snarare vända på det hela, låt mig förklara...

Inne i mig, brinner en eld som behöver bränsle för att brinna. Elden är alla ideer, tankar, bilder, texter som sprakar omkring för att genom pensel, tangentbord, ord, naturen, lugn och ro, osv, ta sig ett uttryck, komma ut.

Bränslet till elden är kärlek, musik, konst, teater, naturen, meditation men sist men inte minst, de fantastiska möten som uppstår då två människor möts i varma, intressanta diskussioner eller kraftgivande älskog.

Därför ser jag till att hälla lågan brinnande, genom att tillföra bränsle.
Det går ju inte att be någon annan att lägga ved på den själsliga elden, eller hur?

Utan ved ingen eld

Önskar er alla en fin och kreativ dag!