Vilken lyx att åka buss, inser det nu.
Att varje dag, av gammal vana eller bekvämlighet sitta bakom ratten blir i längden förödande för kropp och själ.

Promenaden genom skogen, på väg till busshållplatsen fyllde mina sinnen på alla sätt. Kände verkligen att min kropp,
alla sinnen fick en fin start.

Efter att ha suttit i en stund med ansiktet mot solen, kom min privatchaufför med den bekväma bussen. Hela resan på 30 min flöt vi förbi alla bilköer, tittandes ut genom fönstret för att angöra Slussen.
Jag ska bekänna att jag gjorde näsa, det här gamla "haha jag åker förbi och ni sitter där, nanananana...." för mig själv.

Sedan en promenad till tunnelbanans perrong, för en studie i människans olikheter. Fascinerande!

Så vilket kinderägg, både upplevelse och motion!

Allt detta skulle jag missa om jag, liksom tusentals morgnar tidigare, likt en taxichaffis med skinnkeps, trött sagt
"En körning till Slussen?"

Ha en underbar dag!