Vaknar av att jag känner mig betraktad
Blir först förskräckt och undrar, var är jag? Men kommer sedan i håg....

Efter att jag kommit hem från Riga i går morse, sprang dagen i väg!
En trevlig rundresa i Enköpingstrakten, avslutades med middag hos fina Ylva med fina Brittinger och fina Helena som glädjefränder.

Mot den sena kvällningen kändes resan från Hässelby till Ingarö en smula lång, även om det är resan och inte målet som är det viktigaste, (som Karin Boye så klokt diktade) så jag sov över.

Vaknade med en tyngdkänsla över bröstet och en känsla av att vara betraktad...... Och där låg/ ligger han, den vackraste svarta katt jag någonsin sett, Lakrits!

Ha en fin dag kära ni!