Ibland slås jag av det faktum att trots att vi vet vad som komma skall, blir vi ändå överraskade.

Vi vet att vintern kommer och trots detta, är alla lika förvånade över att bilar inte startar, pumpen fryser sönder, tåget försenas, vi halkar och bryter armar och ben osv.
Det är samma sak nu.

Jag ser hur Rhodondendrons knoppar är sprängfyllda av de lila blommorna och bara väntar att få slå ut. Jag hör fåglarnas intensiva kvitter. Jag känner doften av Olvon och blir nästan berusad. Jag ser hur humlan, mjuk och trind, rumlar runt bland äppelblomstren, som en törstig AIK supporter och....jag och blir fullständigt överrumplad!

Tårögd som en gammal sentimental hundraårig dam, betraktar jag naturens underverk och säger, högt för mig själv

Tack Moder jord