Somewhere over the rainbow...

Sjöng Judy Garland i filmen trollkarlen från OZ.
Faktum är att jag älskar regnbågar och har alltid gjort. Så länge jag kan minnas har jag fotograferat och målat regnbågar.
Barnens spjälsäng målade jag en regnbåge på. Barnvagnen klädde jag i tyg med regnbågens färger.
Jag har haft kläder, stickat mössor och vantar, ja senast förra hösten köpte jag en sjal i regnbågens färger.
Jag blåser såpbubblor nästan varje vecka för att få se regnbågen och kan le när jag ser bensinen, sprida regnbågsfärger i vattnet, när jag åker båt.

Därför blev jag så glad när det såldes flaggor på Pridefestivalen, äntligen skulle jag få min egen regnbågsflagga!
Lycklig och glad hissade jag den fina, glada flaggan på Ingarötomten, och njöt.
Plötsligt stördes lugnet av att storasyster min kom vandrandes och skrek, "Ulla, vad är det här, folk kan ju tro att det är ett flatläger här!!!!"
Hon såg alldeles upprörd ut.
Lugnt och sansat försökte jag förklara:

1. Jag älskar regnbågens färger
2. Trots att jag har många homosexuella vänner, vägrar jag låta dessa raringar ha monopol på flaggan, av samma skäl som jag vägrar sverigedemokrater ha ensamrätt på Svenska flaggan
3. Jag struntar fullkomligt i vad " folk " tror, viskar och spekulerar i. Dom får gärna tro att det är ett flatläger här.

Nåväl, med löfte om att flytta flaggan närmare mitt lilla hus, och inte pynta tomten med mer än flaggan och de två regnbågsspiralerna som jag fäst i träden lugnade hon ner sig.

Döm om min förvåning när jag pratade med grannen och hon glatt berättar att jag blivit gatans snackis.
Oj vad grannarna undrat vem som kommit ut ur garderoben!
Kan det ha varit jag eller något av barnen, symboliserar det något annat?

Jag förklarade att det helt enkelt bara handlade om min kärlek till Regnbågen och att jag älskar friheten att få ha det som jag vill där jag bor!
Mitt hem är min borg, ni vet.....

Fnissade gott hela dagen!