Vaknade långsamt, vilket är ganska ovanligt för mig.

Mitt allra vanligaste uppvaknande är att strömbrytaren till hjärnan slås på och klick så har den startat.
Men i bland, som i dag är det som att glänta bakom en gardin.
Försiktigt öppna ett öga, titta ut genom en glipa, gäspa och slumra till, med 20% procent i vakenhet och 80% i dröm. Efter en stund titta ut, konstatera att det har blivit ljusare, 40% vaken och 60% dröm, och så håller det på någon timme.
Vad som är fantastiskt är att hjärnan liksom lever sitt eget liv, säger "Låt Ulla sova lite till, det behöver hon"
Och jag nickar, leendes och med ögonen fortfarande stängda, tackar, tacker lilla hjärnan!

Sträcker på mig, redo att välkomna lördagen som aldrig tidigare varit här!

Kram på er alla