Centralbadet i mitt hjärta
Nej, det var inte sant, massor blir gjort, men ibland känns det så!
Har tillbringat en dag med riktiga människor, och då menar jag människor med själ och hjärta!
Tillsammans skapar vi en fantastisk trädgård men även en enastående arbetsgemenskap.
Det är en sådan häftig känsla att se något växa fram från start, att få vara en del av denna process!
Efter det fikade jag men en god vän som är på väg till nya äventyr i sitt nya hemland USA. Vi pratade mycket om modet att följa sin inre röst och våga hoppa ut från sitt trygghetsträsk.
Vi satt på uteserveringen inne i parken vid Centralbadet. ett ställe som jag kan utan och innan, sedan barnsben.
I min barndom var det så att när helgen kom, var det extra festligt att gå och bada där. Vi bodde ju runt hörnet så det var bara en kort promenad och vips var vi framme.
Att det var ett nakenbad var inget konstigt, eftersom det var separata dam och herrbad, där herrarna hade störst simbassäng, (såklart, höll jag på att säga ur ett surt genusperspektiv)
Vad som däremot var konstigt, var åsynen av den jättetjocka tanten som var där varje gång vi var där.
Med stora, runda ögon studerade jag henne noga, uppifrån och ned. Magen hängde nästan ned till knäna och hennes bröst var enorma!!! Hur jag än försökte, hamnade mina ögon på henne,
Hon var inte ful eller äcklig på något sätt, utan bara otroligt fascinerande!!! Hon var liksom inte på riktigt.
Mamma försökte gång på gång att avleda mig från att titta.
-Ulla, det är fult att titta! eller -Ulla, nu går vi och bastar! eller något annat lockande.
Men jag fortsatte att titta.
En dag när vi stod i duschrummet och väntade på att en dusch skulle bli ledig, tog jag mod till mig och gick fram till tanten. Mamma stod och pratade med en annan fru (dom sa så) och hade därför koncentrationen riktad åt ett annat håll.
-Varför är du så tjock? frågade jag.
Mamma som alldeles försent sett vart jag gick, rusade fram och började ursäkta sig å mina vägnar.
Tanten viftade bort ursäkterna, tittade mig djupt i ögonen, smålog och sa:
- Det är bara för att jag äääällskaaaar mat!
Sedan var det inte mer med det
Så lite om badets historia (man lär sig något nytt varje dag:)
Badanläggningen ritades mellan åren 1902 och 1904 av arkitekten och entreprenören Wilhelm Klemming som även var direktör vid Klara badinrättning. Den är genomgående komponerad i jugendstilens böljande former och i växtromantikens formideal. Här användes för första gången i Stockholm en avancerad betongbyggnadsteknik enligt Hennebiques system. Aldrig tidigare hade det helt nya materialet armerad betong använts i staden. Stadsarkitekten godkände heller inte planerna i första taget. Klemming tvingades skaffa fram handlingar från Tyskland och England, som bevisade att detta nya material höll måttet.
Klemming omgestaltade även trädgården som ursprungligen hade anlags av Johan Hårleman och byggde om den Hårlemanska malmgården som ligger vid parkens entré. Klemming genomförde ett medvetet samspel mellan det inre och det yttre rummet. Trädgårdens vegetation fortsätter inne i badhusets gestaltning och återkommer i ytterväggarnas puts som lövverksmotiv.
Centralbadet var vid invigningen den 1 augusti 1904 Sveriges modernaste bad. Där fanns bland annat tre bassänger för herrar, två för damer, varma och kalla bad, kolsyrebad, "elektriska ljusbad", solbad på taket samt tennis- och kägelbanor. Dessutom hade Klemming uppfört restaurang, cigarrbutik, frisör och fotoateljé. Fotoateljén drevs av brodern, fotografen Frans Gustaf Klemming. För simokunniga fanns simundervisning.
I badanläggningens stora bassäng arrangerades även simtävlingar och under 1920-talet var den skådeplatsen för många världsrekord av Arne Borg.
Sov gott alla fina och simma lugnt:)
