Fick tidigt på morgonen besked om att en vän lämnat jordelivet i torsdags, är så ledsen.....

Trots det soliga vädret kände jag plötsligt att en skugga la sig över mitt huvud, en skugga av sorg.....
Samtidigt ska jag planera för en utbildning som jag ska hålla idag, som handlar om det gröna, om att växa.
Vilken paradox...att prata om livets början samtidigt som dödens skugga ligger över mig.

Men så är det, livet innehåller både liv och död, glädje och sorg.

Känner en sorg och samtidigt blir det så tydligt att livet kan sluta när som helst, precis när som helst.
I min väns fall slutade livet vid 35 års ålder, alldeles för tidigt.

Det ger mig också en tankeställare att hen hade jobbat 20 timmar om dygnet i 3 veckor, trädgårdsmästarnas årstid ni vet, och varit fullständigt slut. (Jag vet, har sedan många år jobbat 90 dagar i sträck måndag till söndag under den här perioden, men trappat ner en smula).
Det spekuleras i, om det var därför han åkt över med sin lastbil i andra filen, och frontalkrockat med den andra lastbilen. Att han somnat vid ratten.

Vi får aldrig svaret på frågan.

Jag tittar ut genom fönstret på granarna som rör sig i vinden, hör björkarna susa och sänder en tanke till hens familj.

Älskade, kära vänner...vi lever....

Var rädda om er