Rött, blått, grönt, gult....ja alla färger och former, hade på eftermiddagen fullständigt ockuperat min hjärna.
Det var precis som om själen inte orkade ta in mer vackerhet.

Vid caféborden satt mina resekamrater och drack afternoon tea, med goda bakverk till.
Trevligt och gemytligt!

Plötsligt kände jag bara en enorm längtan till att få vara själv, få tänka i lugn och ro.
I utkanten av den fina trädgården hittade jag, nästan undangömd, en oas där skuggan gav svalka och fåglarna kvittrade nästintill vemodigt.

Jag tittade mig omkring och konstaterade till min glädje, att jag var själv.
Kunde på avstånd höra glada skratt när jag långsamt lade mig ner i gräset.
Vilken ro, vilken känsla!
Tittade på klockan och såg att jag hade 20 minuter på mig tills bussen gick och för säkerhets skull satte jag klockan.

Låg på rygg och såg på himlen som tittade fram mellan molnen. Det var sannerligen en häftig känsla att ligga där,
En känsla av lugn och tillfredställelse av alla sinnen.
Kände starkt att livet pågår just nu, i denna sekund och jag vill vara med!

God natt alla människobarn, sov så himla gott, Kram