5 grader, regn, vind och rusk, så var vädret idag.
Trotsade detta och begav mig in till staden för att heja på de tappra Maratonlöparna. Men allra mest att heja på min älskade systerson Amadeu.
Med längtan och vilja att springa sitt 25 Maratonlopp, kom han ner till Stockholm trots att en tumör har ockuperat huvudet,
Dessa förbannade tumörer!!! Tänk om jag kunde knäppa med fingrarna och vips, var elakingarna borta....

Tyvärr är det inte så, men forskningen går framåt och snart kan vi nog göra det, knäpp.....borta!

Hur gick det då?
Jo han bröt efter 1.5 mil men är nog glad ändå. Med ett personbästa på 2.46 kan han vara nöjd!

Önskar er en trevlig fortsatt kväll!