Ligger på soffan och betar av mail.

Det slår mig verkligen hur snabbt utvecklingen går framåt och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag antar, att för inte alltför många år sedan, hade min brevlåda varit full av post. Men nu är det inne i datorn de hamnar och där sprättas inga kuvert utan det klickas på knappar.

Tänk hur lätt det är att komma tillbaka i vardagen igen, i morse var jag i Malaga och nu i kväll, i Sverige.
Ni som följt min blogg ett tag, vet att jag är intresserad av de mekanismer som styr människors handlande, varför vi beter oss på det sätt vi gör.
Jag tycker det är så fascinerande att en del människor tror, på fullt allvar, att de inte är dom som styr sitt eget liv, utan någon annan.

Om jag inte trivs med mitt liv, vaknar på nätterna och känner olust inför min livssituation så gör jag något åt det. Byter jobb, förändrar mitt umgänge, flyttar, separerar eller vad som, av ren och skär överlevnad.

Hur smärtsamt det än må vara och hur gärna jag än skulle, likt ett barn, vilja lägga ansvaret över mitt liv på någon annan.
För mig är det att vara vuxen, stå för det man säger och gör, såväl positivt som negativt. inget annat.

Men visst, ibland är det skönt att få bli liten igen och bara låta någon annan ordna upp allt.
Att få bli åtta år igen och känna sig helt i händerna på någon stor, trygg person som lugnt och kärleksfullt säger" inga problem".
Att slippa vara "stor" om än bara för en minut.

Kanske är det därför jag blåser såpbubblor? Jag har alltid gjort det, som någon form av terapi (har berättat lite om det förut).
Har hela tiden trott att det är de vackra regnbågsfärgerna i kombination med bubblorna som blåser bort med vinden, som ger harmoni.
Därför blir jag på intet sätt förvånad då forskning visar att såpbubbleblåsning, ger samma resultat som morfin hos svårt sjuka barn!
Har vetat det hela mitt åttaåriga liv:)

Sov gott alla fina människobarn, hoppas ni allihop får besök av John Blund i natt!
Kram