Måndag igen...

Visst kan det kännas tungt att måndagen kommer, när man precis har fått känna vårens första solstrålar duscha ansiktet.
Som burfåglar sitter många av oss och tittar ut genom fönstret, på de solkyssta träden, människorna och fåglarna. Vi längtar ut......
Men samtidigt genom att känna längtan, blir det desto större njutning när vi väl får uppleva, det vi längtat efter.
Inte för inte kallas vi längtans folk!
Efter en mörk, kall vinter spricker vi upp i ett leende, såväl kroppsligt som själsligen. det bubblar i kroppen av förväntan på något, vi inte vet vad.
Känslan att genomgå en metamorfos, fullständig förvandling, är stark. Vi förvandlas från den lilla, oansenliga larven, vars föda kanske är brännässlor, till en färgsprakande, vacker fjäril som berusar sig på nektar av olika slag.
Den lilla larven ber inte om tillåtelse att få växa, hon har denna längtan, denna okuvliga instinkt, att få bli den hon var ämnad att bli.
Kanske befinner du dig i den mellersta fasen av fjärilens utvecklingsstadium, puppan?
Vänta bara, ett par dagar till av soldusch och du kommer att kravla dig ut, ut till livet som bara väntar!!!

Var rädda om er