Hemkommen från hospice.
Läs meningen igen, HEMKOMMEN från hospice.

Vi springer runt i livet, stressar runt, i synnerhet i dessa jultider då det är så mycket som ska fixas. För många blir julen en högtid med många måsten.
Efter en stund med älskade vännen inser jag att jag har inget att stressa inför, livet finns kvar.
Jag vet att hon redan har ordnat alla måsten och då inte bara de som har med julen att göra utan med livets avslutande.
Nu har hon aldrig varit speciellt intresserad av att fira jul, tycker mest att det är överreklamerat. Nej min kära vän har varit mer för glitter och glamour, glädje, fest och schlager.

Nu sitter vi bredvid varandra, jag som om 10 dagar åker till USA för ett tre månaders äventyr och fina hon som har nått sin slutstation.
Jag blir ledsen då jag inser att vi troligtvis inte kommer att ses när jag kommer hem, att hon troligtvis kommer vara en av de som en gång funnits.
När vi kramar om varandra till farväl säger hon med ömhet i rösten "Lilla Ulla" man vet aldrig hur livet blir, jag svarar "Lilla Christina", nej det vet man verkligen inte.

I hissen ner tänker jag på att livet är konstigt och grymt.

Ta vara på varandra så länge ni har varandra.