Den stumma lyckan
Av Erik Blomberg

De sutto tysta
I morgonsolen
och sågo bara
varandras ögon.

Och luften lyste
som eld omkring dem,
och deras hjärtan
av jubel värkte,
men deras läppar
darrade bara.

De ville fatta
tag i varandra
skratta, snyfta,
med heta händer
pressa sig samman
men lama av lycka
händerna lågo.

De böjde sig stumma
I gränslös ömhet
mot varandra
och ögonen fylldes
av strålande tårar.