När jag vaknade på morgonen låg dimman tät och solens sken skapade ett magiskt sken.
Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om några vackra, dansande älvor hade uppenbarat sig i skogsbrynet.

Det är onekligen en ynnest att få leva så nära naturen, att så påtagligt få vara en del av den.

Jag kan även känna stor tacksamhet för min uppväxt i staden och då menar jag staden innanför tullarna.
Känner så starkt i mitt hjärta att jag både är ett maskrosbarn och en vildhallonblomma, det ena utesluter inte det andra.
Känner mig lika hemma på Kungsgatan som i blåbärsskogen.

Sitter just nu på utedasset men skulle lika bra kunna sitta på en självrengörande lyxtoalett som blåser stjärten torr med varmluft.

Önskar er alla en fröjdefull tisdag!