Nu ska jag prata om män. Mina män.

Nu undrar ni säkert om jag fullständigt tappat greppet om skillnaden att vara privat och personlig, men si det har jag inte.
Vad jag helt enkelt vill göra är att hylla de kärlekar jag haft, alltifrån tonårens pojkvänner till dagens man.

Varma, kärleksfulla, intelligenta och kraftfulla, alla på sitt sätt.
Roliga, melankoliska, generösa, galna, på olika sätt.

Inte en endaste en, ser jag tillbaks på med hat eller ilska, utan då kanske en smula vemod.

Tack, tack, tack alla ni fina hanar som har förgyllt mitt liv, och ett extra stort TACK till DIG, du som ger glädje och solsken i mitt liv just nu.

Vill avslutningsvis tillägna mina fina pöjkar en dikt av Ulla Pironi

Min älskade glömmer
att öppna bildörrar
Min älskade förstår
inte alls poesi
Min älskade somnar
framför TV-rutan
Min älskade ger mig
aldrig röda rosor
Min älskade
ser inte heller
alla mina fel

Sov gott i stugorna!