Onsdag och Henrietta och Henrik fyller år.

Känner faktiskt en Henrietta, fast i egenskap av andranamn.

 

Jag tillhör en generation då alla av mina vänner inte var döpta, som följd av föräldrarnas val. Som stockholmare och boende i Vasastan var vi många som engagerade oss i socialismens framförande.

Jag har demonstrerat, protesterat och varit engagerad i all form av krig mot orättvisor, från 11 års ålder.

Så blev det då dags för konfirmation. Eftersom mina föräldras engagemang politiskt stannade vid kyrkofullmäktige och medlemsskap i socialdemokraternas kvinnoförbund, var det liksom okej att konfirmera sig.

Men....hos några av mina vänner med föräldrar som hade syndikalistiska, anarkistiska föräldrar var det miiil bort, och därför, just därför valde de att konfirmera sig med dop som nödvändighet.

 

Ler stort när jag tänker på alla namn som då valdes eller las till. Janina, Sylvia, Henrietta och andra mer eller mindre för den tidens exotiska namn. Vi hette ju alla Marie; Susanna, Lena, Eva, Maria, Anna-Karin och så jag Ulla, som jag i och för sig var ensam om då, det tillhörde liksom generationen innan mig.

Många förknippar just Ulla med en snäll mattant eller arg gammal moster, själv förlikar jag mig gärna med Bellmans musa:)

 

Tonårstiden är ju revoltens tid och vad gjorde de vars föräldrar varit värst, de som knullade fritt och drogerna frodades? 1968 års tonåringar.

Jo, tvärtemot. Gick och konfirmerade sig och dansade på Disco klädda som små tanter.

 

Ha en fin dag allesammans

Kram