Var på Pride i Tantolunden igår, glitter och glamour:)
Överallt kvinnor och män i alla åldrar där det i bland var svårt att urskilja det biologiska könet, och vad spelar det för roll?
Stolt som en tupp?:) vinglade den 196 cm långe Jan-Åke omkring på sina höga klackar, iklädd en åtsittande röd paljettklänning.
Lika rakryggad och stolt var den 155 cm
mulliga Sara från Tierp när hon kysste sin älskade Maria och verkligen vill visa hela världen hur kär hon var!
Man kan diskutera nödvändigheten att ha en tillställning skapad utifrån behoven att umgås med likasinnade, men den stolthet och känsla av tillhörighet som jag såg, går inte att missa.
Men vad är då stolthet?
Ibland tycker jag ordet förväxlas med tjurighet eller andra mindre positiva uttryck.
Ta exempel någon som hjort ett misstag och sedan ber om ursäkt.
- Nej du, hon ska inte kunna tro att det bara är och komma och be om ursäkt, det är jag alldeles för stolt över, haha!!! kan någon utbrista med en ironisk klang.
En annan som har gett löften till höger och vänster som hen inte kan hålla, kan ljuga ihop ursäkter för att slippa, "stå med brallorna
nere" och skämmas.
För mig är stoltheten starkt förknippad till att vara så glad, lycklig över att få ta del av
något eller någon som är riktigt bra, som jag
beundrar.
Jag är oerhört stolt över mina fantastiska
barn som är de personer de är.
Jag är stolt över den person jag formats till och vad jag
förmår att göra.
Jag är stolt över att ha såna fina vänner jag har.
Jag är stolt över hur klok, rolig, skicklig och
kärleksfull min fina Vän är.
Jag är stolt att jag kan gå rakryggad i livet, med vetskapen om att jag åtminstone försöker att göra, mitt bästa för att vara en ärlig, kärleksfull människa med vetskapen om att ingen är bättre eller sämre än någon
annan.
Jag är stolt att vara en del av livet.
Kram på er alla!