Som Stockholmsböna har jag upplevt stadens puls från mitt första andetag på Kungsgatan 37.
Nu mer är jag lantis, visserligen på samma plats som jag andats sedan jag var nyfödd, men mest på helger och sommarlov.
Men Stockholm bor verkligen i mitt hjärta, och jag och mina andra bönor fnissar gott åt lantisar som bor i vid Gullmarsplan, Traneberg, Solna m.m tror att dom bor i stan.
Stockholm för mig är staden innanför tullarna. Norrtull, Hornstull, Roslagstull m.m

Trots att jag känner staden som min egen ficka gäller inte detta alla områden, vilket är självklart, staden är stor.
dessutom har den förändrats, både till det bättre som till det sämre.

Området kring Kungsgatan och Klara kyrka, ja hela city, har de gator som mina små fötter har trampat på, och där har en enorm förändring skett.
Trots detta känner jag mig alltid hemma vid Åhlens och på Klara kyrkogård, där jag gick på lekskola.

Odenplan, Rörstrandsområdet, ja hela Vasastaden är stadsdelen där jag skulle kunna blunda och mina fötter skulle ändå hitta rätt. Tänker på hur kul det var att bolla ränna, tycker det är trist att rännorna byttes ut mot de mer snubbel och barnvagnsvänliga.
Gustav Vasa och Matteusskolan var mina skolor där jag upplevde livet från flicka till ung kvinna.
I Gustav Vasa var vi många som kom från vanliga arbetarfamiljer eftersom stora delar av Rörstrandsområdet var rena slummen. Rörstrandsgatan var sliten och skitig, men fylld av roliga butiker.
Många av lägenheterna på Vikingagatan och Tomtebogatan hade varken dusch eller toalett inomhus, utan man fick gå ut på gården. Längst ner på Karlbergsvägen bodde Zigenarna (vi sa det då, nu mer heter det Romer)

Sedan erövrade jag Södermalm under min tid på Södra Latin.
Överallt kunde man hitta ett litet rum, folk bodde på sk. rivningskontrakt. Söder var då, om möjligt än slummigare än delar av Vasastan. Det var teater, ockupationer och ett sjudande liv!

Sen flyttade jag då, som ung kvinna till Valhallavägen.
Jag var arton år, och vad gjorde det att varmvattnet försvann och gaspoletterna till spisen tog slut! Jag var min egen och upptäckte kvarteren på Östermalm, som jag fortfarande tycker hör till de tråkigaste och minst levande i Stockholm, smaken är som baken. Gärdet däremot, tycker jag mycket om, men det ligger ju på vischan:)

Norrmalm, Vasastan, Östermalm, Södermalm.....

Fotot är från Kungsholmen 2010. Under de sex månader jag bodde där, lärde jag känna Kungsholmen som jag tidigare tyckt varit såååå trist.
Promenaderna längs Karlbergskanalen med en fika hos Länkarna, delikatessdisken vid butiken nere i tunnelbanan, Rålambshovsparken m.m har givit mig fantastiska minnen från den för mig, innan okända stadsdelen. 

När jag ser fotot, påminns jag om den lycka jag kände då jag tittade ut, lyckan när jag böjde mig ut genom fönstret för vinka till en kär vän, till välkomnande eller till avsked.

Så nu när jag även har tagit Kungsholmen till mitt hjärta återstår bara Gamla Stan.

Och vet ni vad, cirkeln är sluten. Jag tar in på hotell vid jämna mellanrum och då alltid i Gamla Stan. Känner en konstig, igenkännande känsla, nästan som jag bott där tidigare.
Kommer då osökt tillbaks till att förverkliga sina drömmar.

Någon dag, har ingen aning om när, men en dag ska jag bo i Gamla stan!

Kram