En lång dag arbetsdag är till ända

Gick upp fem för att handla i påskblommor i partihallarna, det gäller att komma tidigt så att inte allt det vackra har försvunnit, först till kvarn...
Att lämna blommor till människor är en tacksam uppgift, alla blir så otroligt glada, skiner upp och ler.
För visst är det något speciellt med vårens första lökar. Efter en kall vinter ser vi dem sticka upp sina knubbiga små toppar. Hursomhelst kände jag mig som en riktig glädjeflicka när jag kom med mina blommor.

Apropå glädjeflicka....
jag minns när jag bestämde mig för att lära mig att svetsa (nu kommer förverklingandet av drömmar igen, vilken tjatmaja jag är)
Året var 1997 och tillsammans med fina Annica knallade jag iväg till en vaktmästare och bilmekaniker och frågade om det fanns möjlighet för honom, att lära oss att svetsa.
-Javisst, svarade Tommy (jag kallar honom det, minns inte riktigt hans namn, men det låter som ett bra bilmekarnamn) det är skitbra att kunna svetsa tjejer, då kan ni reparera rost och så på era bilar, det sparar ni mycket stålar på!
Annica och jag tittade på varandra och sedan på Tommy.
-Vi vill inte svetsa bilar, vi vill svetsa trädgårdsmöbler i armeringsjärn! Och så blev det.

När jag stod och hamrade på det glödande järnet med en tung, tung slägga, kände jag verkligen urkrafterna i mig, men även arvet att tillhöra flera generationers smeder. Från den delen av släkten som härstammar från Vallonerna,(vilket i och för sig alla jag känner verkar göra ).

Speciellt män vill berätta om det släktskapet har jag märkt, när de börjar bli lite tunnhåriga.
-Du vet, dom här höga vikarna i pannan härstammar från vallonerna, säger dom och håller bak håret så att man ser hur hårfästet dragit sig högre upp på huvudet.

Grillbestick, huggmejsel att hugga granitsten med, grillgaller OCH paradnumret, ett barbord av fyrkantsjärn med en enormt tung skiffersten som bordskiva, blev resultatet av min lärlingstid som svetsare.
Det var jätteroligt, och jag tror vi testade alla sorter , Mig, gas och några mer tekniker som jag inte minns.

Entusiasmen var stor och nu skulle här göras både konstverk och grova pengar!!!!
Men hur skulle vår lansering se ut?
Vi satt en kväll över en middag med mat och dryck och dryck och dryck....vi grunnade och funderade och kom till slut fram till en fantastiskt, säljande presentation.

Vi skulle ta ett foto, när vi klädda i långklänningar, pumps och skyddsvisir för ansiktet, hållandes i varsin svets med brinnande gaslåga presenterar oss:

"Välkommen till oss, vi är två trädgårdsmästare med justa lökar och fina buskar, som kan göra underverk för dig med vår heta låga!!!

Kram och godnatt från glädjeflickan i skogen