Idag har det varit en dag då våren har känts som ett koncentrat. Har tillbringat dagen i Hjälstavikens naturreservat och är....överväldigad.

Allt har varit så mycket vår. Blommorna, dofterna, fågelsången, värmen, den porlande bäcken och matsäcken.
Vad gör det att kaffet framåt eftermiddagen blev lite fisljummet och att solen hade bränt nosen så den sved litegrann. Det var vår överallt och i alla sinnen.
Jag blir alltid väldigt förälskad om våren, och det är jag ju inte ensam om.
Men jag blir fullkomligt förälskad, i allt och alla, och det vet mina nära vänner sååå väl.
Alla män är sååå vackra, kvinnorna likaså, liksom hundar, katter, barn, daggmaskar, blommor......
Dunk, dunk, dunk...

Ögonen får liksom eget liv.
Jag handlar på macken och mannen som betjänar är sååå fin. Blink! och så har jag flirtat lite.
Jag visar vägen för en vilsen turist. Blink! Jag fikar med en vän och möter servitrisens blick. Blink! Jag ser Pucko sitta utanför mitt fönster och stirra. Blink! Kan liksom inte styra bubblet i kroppen.

Efter utflykten åkte jag för att vara med på älskade vännen Rositas releasefest. Hon har precis skrivit färdigt sin första bok.
Anatomi och fysiologi för sjuksköterskor.

Stolt som en tupp stod jag och lyssnade på alla lovord som förlagschefer, professorer och andra betydande personer, öste över Rosita. Ögonen tårades, och jag kände hjärtat dunka.
"Jag ska presentera dig för min chef, säger Rosita" och leder fram mig mot en sååå vacker man.
"Det här är Ulla, min vän hinner Rosita säga och då, ser jag honom i ögonen och........

 Blink!