Alla har väl någon gång hört citatet "Idag är den första dagen på resten av ditt liv".
En mening som egentligen säger allt om vårt liv.

Jag tror vi alla bär på minnen av händelser som vi varit delaktiga i, på ett aktivt eller passivt sätt. Minnen som gör att man blir varm i hjärtat då man tänker på dem, eller känner stor sorg.
Ibland även vrede.
Vad som är gemensamt för dessa minnen och för oss alla, för den delen, är att det inte går att vrida tiden tillbaks, att få det gjorda ogjort.
Det är utifrån det jag blev så tagen när jag såg trappan, vingla sig upp på berget. Jag stannade upp under promenaden och tog kort.
En man, rastandes sin hund stannade även han och frågade "Vad tittar du på?"
-På trappan, den är som livet, svarade jag och han skrattade. "Jaså, du är en sån där djuping, haha, jobbar du på Yogacentret där?" fortsatte han och pekade över på andra sidan. En skylt om Spa, .yoga, massage och mindfulness informerade om verksamheten.
-Nej då, jag ritar trädgårdar, är trädgårdsmästare.
Mannen skrattade till och gick i väg, vände sig om en gång till, tittade på mig och vände skrattandes sig om.
Om han hade stannat en stund skulle jag ha förklarat vad jag såg, inga som helst konstigheter!

En trappa som snickrats, med mål att ta sig upp till något, ett hus?
Räcke som stöd att hålla i, stadiga trappsteg av ett träslag som antagligen varit behandlat på något sätt för att stå emot väder och vind. Precis som barndomen.
Förhoppningsvis är vi stadiga nog att våga vår väg uppför trapporna, de känns som de ska vara starka och hållbara, jag har till och med ett räcke att hålla mig i.
Sedan, så där 53 år sedan, syns det att trappan har varit med om ett och annat. Några trappsteg har rasat, färgen har flagats av, räcket är ett minne blott, men trappan står kvar.

Det är då jag tittar på trappan och tänker, om jag ändå använt att annat virke, en annan slags skruvar eller varit duktigare på att underhålla trappan, då hade trappan varit som ny! 
Nej, visst kan jag påverka vissa saker, men inte alla. Hur stabil konstruktionen än är kan det komma en Gudrun på besök, som blåser i väg allt. En tankspridd person kan kasta tändstickan efter att ha tänt sin cigarett i diket, där det torra gräset växer, en het julikväll då det inte regnat på veckor.

Vad jag ser är att trappan varit med om saker i sitt liv.
Händelser som har påverkat utseende, stabilitet och egenskaper.
Händelser som är en del av livet

Kanske inte trappan leder någonstans?
Kanske trappan snickrades för att vara ett hjälpmedel att komma upp, få bättre utsikt, se mer och lära sig mer?

Kanske trappan byggdes för att jag lättare skulle se allt det vackra?