Tänk , nu är klockan snart 19 och det är fortfarande ljust!

Ljuset, det välsignade ljuset som vi fått som kompensation för alla mörka vinterdagar. Jag kan verkligen förstå turisternas fascination över våra långa dagar sommartid.
Kvällar som blir fyllda av grillfester, sena kvällsbad och förtroliga samtal.
Samtal där vi invirade i filtar, med ett glas rosevin, upptäcker att kvällen blivit natt och "Oj, är klockan redan 23, och jag som ska jobba i morgon!"
Vad jag längtar!

Kommer och tänka på min vän Marianne, vara spanska konstnärsman, Jose, sa en gång.
"Ni svenskar är så annorlunda på sommaren, som ett annat slags folk.
På vintern drar ni på er tjocka jackor och mössor, går med nedfällda huvuden och säger ingenting, som om ni vill spara energi.
Men på sommaren öppnar ni upp, sträcker på ryggen, ser varandra i ögonen och pratar."

Och visst är det sant, med solen och dess barn, värmen och ljuset, följer en öppenhet och glädje, allt känns liksom lite lättare!

Nu ska jag ta en kopp te och sätta mig en stund på verandan.
Fåglarna kvittrar för fullt och jag vill inte missa den konserten!