Ja det är måååndag morgon, och mitt huuvud, känns så tungt.....

Så börjar Povel Ramels gräsänklingsblues, en blues de flesta känner igen.

Annars är det inte helt lätt att sjunga blues på ett äkta och trovärdigt sätt. Känslan måste verkligen komma in i från och takten ska vara rätt.
För något år sedan var jag på mitt första bluesjam, men det har varit fler efter det:)
Att jamma inom musikvärlden, innebär att alla som vill, får komma upp och spela, sjunga med de musiker som håller i trådarna. Såväl inom jazz och blues är det vanliga sätt, att möta likasinnade på.
Det blir alltid en tät , varm och häftig stämning, eftersom det hela bygger på sann glädje. Glädje att få uttrycka sig med musik och glädje att få dela med sig. Det är såååå livsbejakande!
Jag har hitintills bara varit åskådare, men.......
Eftersom det varit rätt hektiskt har jag tyvärr prioriterat bort jammet och inte gått iväg, utan lyssnat på den undebara musiken, umgåtts med vänner och släkt och gjort annat de stunder jag varit ledig.
Men nu rycker det i musiktarmen!
Jag börjar träna lite smått på munspelet och har luftat dragspelet, så snart får jag lägga lappar i grannarnas brevlådor och ursäkta att det är oväsen uppe hos Ulla i skogen.

Önskar er alla en klämmig måndag!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0