Så börjar en av de finaste dikterna jag vet.

Jag läste den på min svärfars begravning för den säger så mycket hur livet faktiskt är, stänk av guld i det grå.
Och så känns det verkligen nu, tillbaks till bostaden, kontoret och vardagen.
Helgen som gick kändes nästan overklig, att få uppleva tusentals fåglar på två dagar.

Vardagen som vi fyller med glädjeämnen, som alls inte behöver vara storartade eller kostsamma.

Ett samtal över en kopp kaffe, med en kär vän du inte träffat på länge, eller träffar ofta.
En promenad i den storartade parken som någon lagt stor möda att planera.
En vandring i skogen, där du endast med djuren som åskådare kan lägga dig ner i den mjuka mossan, och titta upp mot himlen. 
En kraftgivande älskogsstund med den du håller av.
En stadspromenad som ger intryck, minnen och såväl värme som vemod i bröstet.
En kärleksfull kommentar på FB eller varför inte en puff, mest att likna vid puffandet av en katt, eller kanske mer som en liten knuff på axeln "Du är tokig du:) ja , ni vet vad jag menar.
En tyst stund med en vän, som vet vem du är, och trots eller kanske rentav just därför, tycker om dig. Med dina fel och brister.

En kärleksfull stund med mina älskade och numer vuxna barn. En stund där jag får ta del av hur deras liv ter sig. En stund där vi skapar minnen tillsammans.

Denna stund kan vara ett möte över en middag eller ett besök på teater eller som idag.....

Fortsättning följer :)