Vaknar, alldeles för tidigt att gå upp 2.30.
Kommer i håg ett program som jag tror hette "En röst i natten". Det handlade om en journalist som sände program mitt i natten, där folk fick ringa in.
Ofta var det sorgsna och ledsna händelser som ventilerades, lyssnarna fick liksom en ventil att pysa ut sina funderingar och bekymmer i.

Nu ligger jag här och pyser, genom bloggen.
Jag har en hel del funderingar som snurrar runt i hjärnan, som egentligen skulle ligga djupt nedbäddad i drömmarnas mjuka säng.
Jag funderar över om jord som ska levereras i morgon, varför vissa fröer inte grott och hur vårfesten jag ska besöka i morgon kommer vara.

Men jag funderar även över vänskap, kärlek och relationer, om hur vi behandlar varandra.
En sak som jag verkligen börjar gå upp för mig, är att det enbart är handlingen som är äkta, som räknas.
Du kan måla upp de finaste löften och ge enorma förväntningar genom ord som bara var....ord.

Vad säger man om de människor som lurar sina nära och kära med sina sk.löften?
Som ständigt håller fingrarna i kors bakom ryggen då de pratar.
Att de lovar runt och håller tunt?

Låter jag bitter?
Njae.....jag bara försöker förstå mig på hur människan fungerar och bli vis av erfarenheten. Försöker sörja lite grann.
Hur gärna man än vill så blir det till slut som i sagan om pojken som ropar:
"Vargen kommer!"
Till sist slutar man lyssna, för man vet att det är lögn.
Men det hoppas jag att jag aldrig gör, slutar att lyssna och tro på att det jag hör är sant, för DÅ blir man bitter!
DÅ säger man " Ja, ja, det vet vi ju hur det blir med den saken!" med bitter stämma.
Ska försöka somna om med orden från sinnesrobönen som är vacker och trösterik i sin innebörd, oavsett om man är religiös eller inte.

Gud ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte
kan förändra
Mod att förändra
det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden