Nu är påsken till ända och en ny arbetsvecka ligger framför oss alla.

Jag såg en intervju med danska författarinnan Susanne Brögger för länge sedan.
"När jag har mycket att göra, då ställer jag mig och stryker, sedan får jag mer gjort"
Konstigt tänkte jag då, men nu förstår jag. Att på ett enkelt, avskalat sätt stanna upp, varva ner genom att bryta sina göromål med andra sysslor. Att låta hjärnan svalna.

Idag gjorde jag just det.
Jag tog mig tid att åka till Bergianska trädgården med en nyfunnen vän.
Vi vandrade runt, pratade, gick in på Edvard Anderssons växthus, njöt av miljön, pratade, fikade och pratade.
Trots att jag egentligen skulle jobba.

Det var ett spännande, varmt och samtidigt inspirerande möte.
Att prata om drömmar och erfarenheter med en människa som funnits i periferin under många år, men som jag aldrig träffat.
Känner mig helt slut, som efter en arbetsdag, men samtidigt påfylld.
Som en klok man sa

"Tänk på att främlingen du möter, är en vän du ännu inte lärt känna"