Har tillbringat en dag med fantastiska människor.
Som handledare och trädgårdsmästare är det jättekul att ansvara för ett projekt som detta.
Tillsammans ska vi skapa en trädgård där det ska finnas plats för vila, umgänge och kultur.
Att sida vid sida kratta, rensa ogräs, olja in trädgårdsverktyg m.m skapar en fin sammanhållning, en känsla av delaktighet, en arbetsgemenskap.
Trots kylan värmde solen och jag fick lust att sjunga "Bella ciao, bella ciao" som man sjöng i Italien under arbetet på fälten.
Tänker på förr i tiden då man svettades sida vid sida för ett gemensamt mål.
Åt sin medhavda matsäck för att sedan fortsätta med arbetet.
Tänk om vi på alla arbetsplatser skulle kunna känna likadant? Att vi strävar mot samma mål och ser samarbetet som den bästa av arbetsredskap.
Det får mig att återigen ( med risk att låta tjatig) tänka på ordspråket

"Delad glädje är dubbel glädje"