Lämnade 

Dalarna trött, men nöjd. Det är verkligen väldigt speciellt att umgås intensivt med människor man aldrig träffat förut och som ska få ta del av de kunskaper som man har. Inte utan att jag ibland känner mig som björnen Baloo när han säger "jag ska lära dig allt jag kan" för det försöker jag verkligen göra.

Att föreläsningssalen hade en väldigt vacker väggmålning, toaletterna gav tips om hur man tvättar händerna ordentligt och den vackra kyrkogården bar på levnadsöden som på flera sätt berörde mig, bekräftade återigen att varje dag ger ett nytt minne.

Fascinerad över att gravstenen som var lik en runsten fått plats på en kristen kyrkogård samt den tragiska berättelsen om dess bakgrund gjorde att jag sökte information på nätet och fann detta, fascinerad läsning!

Geocache Description:

Denna sorgliga berättelse handlar om bruksförvaltaren Reinhold Gahn och hans familj. Den stora familjen flyttade 1876 till Nya Herrgården, med sina sex barn. Det fanns ytterligare två söner, Jakob och Henrik men de bodde och studerade på andra orter. Hösten 1879 gick en difteriepidemi över bygden och den tog 13 barns liv i Norn. Familjen Gahn drabbades särskilt svårt, dem förlorade alla sina hemmavarande barn inom loppet av sex veckor mellan december 1879 och januari 1880. Två barn överlevde, Jakob som studerade i Norrköping och Henrik, som studerade i Uppsala. Henrik var på väg hem för att fira jul, men hejdades ute på isen och fick inte komma hem, tack vare det överlevde han. Allt detta är dessvärre sant och inte skröna.

Skrönan eller vad som berättades sedan är följande. På den tiden gick så kallade "bandkullor" runt och sålde vävda band för att få lite tillskott till försörjningen på hösten och vintern när det inte fanns annat jobb att tjäna pengar på.

En sådan bandkulla kom även till familjen Gahn på sensommaren 1879, men Gahn var inte snäll utan jagade iväg henne och till och med bussade hundarna på henne. "Det skulle du aldrig ha gjort" skrek bandkullan när hon sprang undan hundarna. När Gahn gick tillbaka till huset och in på sitt kontor låg en orm på hans skrivbord. Följande vinter kom difteriepidemin till bygden och hans barn drabbades och dog.

Reinhold Gahn var övertygad om att det var bandkullans förbannelse som drabbade hans familj och valde därför en orm som symbol till barnens gravsten. Det berättas också att de sju sammanväxta björkarna utanför Nya Herrgården, är en symbol för de sex barnen som dog. Björkarna kanske planterades eller bara började växa upp av sig själv, det är ingen som vet, och här slutar skrönan!

Vad som däremot är sant att gravvården finns och kan beskådas i Hedemora kyrkogård. På framsidan av stenen är en orm inristad som biter sig själv i stjärten och i ormens kropp är barnens namn och dödsdatum inristad. Alla barnen, utom Jakob, ligger begravda på Hedemora kyrkogård. Gravvården var ganska originell och väckte stor uppseende på sin tid. Hedemora kyrkostämma kunde inte godkänna utformningen av stenen, varför Gahn blev instämd till tinget, stenen skulle bort, men den står kvar än i dag.

Efter månader av isolerande avskildhet med kurser via datorn som Zoom och Teams känns det härligt att få träffa deltagare fysiskt. Självklart med  fysisk distans och försiktighet. Stadshotellet med anor sedan 1600 talet ger fantasin utrymme om de som har sovit här innan mig. Vem vet, jag kanske får besök av någon osalig ande inatt.....

Ser fram mot morgondagens nya möten med (förhoppningsvis) vetgiriga kursdeltagare.🌿