Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar, 
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar, 
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå, 
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans, 
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns. 
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än, 
jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt; 
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt. 
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han, 
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då, 
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också. 
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro; 
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem. 
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem; 
tallösa världar, underverk af skaparns visa hand, 
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd, 
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld; 
och då har Salami, som han, från randen af sin sol 
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro, 
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro, 
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban 
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt: 
»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!» 
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred: 
»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var, 
de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar, 
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår, 
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt 
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt, 
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro, 
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.