đż
En rolig dag och kvĂ€ll i goda vĂ€nners lagđž
HĂ€rlig miljö och hĂ„lla kurs i đż
SĂ„ dyker texten upp igen, som ett minne frĂ„n det förgĂ„ngna đż
NÀr det nu strömmar en tsunami av fördÀmda, unkna övergrepp pÄ FB och andra sociala medier, funderar jag över hur mÀn (och tyvÀrr, Àven vissa kvinnor) som vi vet har betett sig minst lika illa som Martin Timell och dagligen haft sexistiska, rasistiska
och homofoba kommentarer om andra, kan raljera om sitt förakt över sin offentliga"sjÀlsbroder".
Ăn vĂ€rre dess "fanclub" som fegt trycker pĂ„ gillaknappen eller nervöst skrattar med i skĂ€mten trots att de fastnar i halsen.
Kanske det Àr svÄrt att rannsaka sig sjÀlv.
Jag har haft förmÄnen att fÄ vara med i nÄgra böcker och dela med mig av mina tankar. I den fjÀrde boken i serien HÀlsa &Folkbildning bidrog jag med en text kring detta och jag vill varna kÀnsliga lÀsare för innehÄllet
Bodhidharma
Dockan som alltid reser sig, gÄng pÄ gÄng pÄ gÄng, trots att slagen, inte nödvÀndigtvis fysiska, dagligen, metodiskt och spontant i ursinne haglade över henne.
"Du Àr ju för fan dum i huvudet, dra Ät helvete, lyssna pÄ mig för fan!!"
Dag efter dag, vecka efter vecka, mĂ„nad efter mĂ„nad, Ă„r efter Ă„râŠ.
Inte en enda dag utan vredesutbrott, inte en enda dag utan ironi, inte en enda dag utan nedlÄtande kommentarer om andra, men Àven henne och framförallt hennes vÀnner och familj, alla, alla, alla.
"JÀvla idioter, JÀvla bögar, Javla fittor, JÀvla blattar"
Hon hade provat allt, varit tyst, nickat leende, hÄllit med om allt han sa.
"Va fan! Sluta bete dig som en idiot, som en dörrmatta för i helvete!"
Varit ifrÄgasÀttande, hur menar du nu?
"Ăr du helt jĂ€vla dum i huvet, fattar du ingenting, du lyssnar ju för fan inte!"
Varit arg och försökt sÀga ifrÄn
" Du Àr ju sjuk i huvudet, sök hjÀlp för fan!"
Alla var idioter, feta kossor, feministfittor, flator eller fula.
Bara han var felfri och en gÄva till vÀrlden.
Hon försökte dricka till bot, Àta hans sömntabletter och till slut tystna, sluta prata.
"Fan vad fint vi har det, jag gillar nÀr du Àr normal och hÄller kÀften.
Hon slutade trÀffa sin familj och sina vÀnner. Passade pÄ att prata i telefon med nÀra och kÀra nÀr hon var ensam och sa inte emot nÀr han tyckte nÄgon var ful, fet eller dum i huvudet, utan nickade bara med som om hon ocksÄ tyckte det, allt för att inte
vÀcka ilskan. Hon vÀgde varje ord och handling pÄ en noga avvÀgd vÄg, ett ord, ett gram fel och vulkanen vaknade.
Varje gĂ„ng Bodhidharma upp igen, tills en dagâŠ.
Hon mÀrkte inte ens, till en början att huden blivit knottrig, att det var som om nÄgot vÀxte dÀr under, att nÄgot ville ut. En kvÀll nÀr hon duschade sÄg hon i badrumsspegeln att det var vingpennor som vuxit ut, att det var fjÀdrar som utvecklades
och hon blev livrÀdd.
Men dÄ, helt plötsligt hörde hon en röst, eller snarare tvÄ röster som liksom viskade, "vi har försökt att nÄ dig, att ge dig tecken, men du har inte lyssnat, sÄ nu hjÀlper vi dig, vii skyddar dig"
NÀr hon kom ut frÄn badrummet var det slÀckt och han hade gÄtt och lagt sig. Hon smög in i rummet, kröp ner i sÀngen, stÀngde ögonen men i huvudet snurrade tankarna, tÀnk om hon var död, om allt det som skedde nu bara var en dröm, om dockan inte rest
sig upp?
I grĂ€nslandet mellan vakenhet och sömn kĂ€nde hon en rörelse under tĂ€cket, hans hand som sökte sig ner efter hennes rygg ochâŠ.ett skrik, hans skrik.
Vad faaan Àr det du har pÄ ryggen? Vad Àr det för Àckligt?
Hon blev klarvaken, vĂ€nde sig om beredd att tala om att nu, nu rĂ€cker det, men i stĂ€llet kom det fram ett kvackâŠkvack, kvack.
SkrÀckslagna stÀllde de sig bÄda pÄ varsin sida om sÀngen och nÀr han tÀnde lampan, tystnade de. Hon sÄg skrÀcken och Ängesten i hans ögon nÀr han förstod vad han gjort henne, vad för varelse han tvingat henne att bli. Hon hade blivit en gÄs.
En gÄs dÀr alla hÄrda ord, sarkasmer och elakheter bara rann av, som vatten pÄ den för sjÀlen, skyddande fjÀderdrÀkten, en gÄs som inte kunde fara illa lÀngre, inte kunde skadas.
"Vi skyddar dig" orden hon hört fick en förklaring, en fullstÀndigt logisk innebörd. Ord uttalade frÄn sedan lÀnge hÀdangÄngna slÀktingar, mor och far, mÀnniskor som Àlskat och fortfarande Àlskade henne trots att de befann sig pÄ helt olika
galaxer.
De tittade pÄ varandra och lÀngs deras kinder rann tÄrar, fyllda med havssalt vatten frÄn sorgens ocean. Kanske stod de sÄ i en timme, kanske stÄr de sÄ Àn.
ulla.friberg©2017
Ănnu mer kunskap, sĂ„ kulđżđżđż
Fortfarande skördetidđđżđżđż
Fin helg med ecoprint, Folkoperan och 800 olika sorters ölđż
đż
đż
đżđżđżtack Ăland
