Ägg, lax, olika sillar, köttbullar och en massa andra godsaker fyllde våra tallrikar. Undantaget var lilla Alba som hade sitt eget smörgåsbord i form av sin mamma Annas goda tuttar. Ja, vi frossade och njöt allihop.

Efter kaffe med påsktårta och annat gott gick vi ner till kanalen och betraktade glada sjöfarare som äntligen kunde premiärköra sina båtar och jag riktigt hörde hur Bellman sjöng 

" Solen glimmar blank och trind, Vattnet likt en spegel"

Vi satte oss  i gräset nedanför Villa Solbacken och vem vet, kanske Carl Philip och hans Sophia (genom fönstret på Villa Solbacken) såg på när Vida storögt tittade på de regnbågsfärgade såpbubblorna som mamma Denise blåste.

Magnus instruerade både sin Sebastian och mig, hur man hanterar en av de alla batteridrivna sparkcyklar som finns överallt i stan att hyra och det var kul, absolut inte sista gången! 

Syster Inger såg lyckligare ut än på länge när hon satt på sin rollator med en cigarett i sin ena hand samtidigt som Vida försökte knuffa henne framåt.

Att få se mina barn med respektive, barnbarn, syster och Roffe skratta, prata och umgås med varandra var den finaste present jag kunde få!

Och änglasyster Lena var med hela tiden,  för kanske är det så att hon och andra kära som har lämnar oss, på något sätt ger än mer motivation att ta vara på livet. Att vi som får vara kvar en stund till liksom har "skyldighet" att  leva även för dem, att vi verkligen tar tillvara på livet medan det pågår.