Hasse❤️
Idag har jag känt stor sorg efter beskedet om att Hasse Alfredsson är död. Inte för att det var oväntat, han var 86 år och redan för flera år sedan berättade han i intervjuer att han var trött och ledsen, att inspirationen och glädjen försvunnit. Dessutom hade saknaden av Tage mer och mer blivit påtaglig.
Hasse och Tage, två personer som med humor och värme varit med i hela mitt liv. De kunde verkligen roa men även oroa på ett sätt som aldrig var elakt eller förnedrande, utan underfundigt och kärleksfullt med glimten i ögat, alltid med hjärtat inblandat.
Men det är inte bara som par och humor som Hasse stod längst fram. Filmen den enfaldige mördaren var ju filmatiseringen efter hans bok, en ond man. En fruktansvärd historia om grymheten som just en ond man kan utsätta människorna runt omkring honom med.
För mig var det första gången jag verkligen önskade att något skulle hända som fick fabrikören att sona alla grymheter och det gjorde det ju till slut, eller Karma som vi skulle säga idag.
En vän till mig berättade om sin morfar som en stor del av den sista tiden i livet, led av svår ångest över hur han skadat människor i sitt liv. Under de sista åren i sitt liv, från det han vaknade till det han somnade (de gånger han kunde det) bad han Gud om förlåtelse. Hon berättade hur det lät från hans sovrum. "Förlåt mig gode Gud, förlåt mig gode Gud att jag gjort människor illa" och så namngav han sina offer en efter en.
Nej, det handlade inte om fysisk våld utan helt enkelt om psykisk misshandel, vredesutbrott och lögner.
Han fick aldrig ro utan dog i oro och ensamhet eftersom hans familj lämnat honom. En ruskig historia men ett exempel på att Karma onekligen ser olika ut.
Hasse Alfredsson var motsatsen till den elaka fabrikören i filmen och jag tror nog att han och Tage delar på en flaska skumpa där uppe i himlen❤️
Kommentarer
Trackback
