Promenadtankar
När våren kommer skridande som det känns att den gör i år, hinner jag verkligen uppleva den i all sin prakt. Jag följer hur knopparna sväller mer och mer för varje dag. Beskrivningen där björkens löv liknas vid musöron stämmer verkligen och även den okunnige vet att det är då som rosorna ska klippas. Gräset börjar spira, näst intill fosforgrönt och kastanjens knoppar är blanka och klibbiga.
Från mitt fönster ser jag ekens runda, pärlliknande knoppar och den randiga stammen på vildkörsbäret ger karaktär och är igenkännande, långt innan tusen och åter tusen vita, vackra små körsbärsblommor ger nektar åt hungrande, nyvakna bin.
Det är en oerhört vacker tid och den slitna meningen att vi ska fånga dagen, känns både enkel och självklar.
Under min morgonpromenad runt sjöarna kan jag följa vårens gång på ett annat sätt. Fåglarna har vårrusigt uppvaktat varandra och då och då syns hanarna spänna upp sig för sina tilltänkta fästmöer. Jag har alltid beundrat det smaragdgröna huvudet hos gräsändernas hanar, tänk att ha en klänning i den färgen!
Vetskkapen om att kärleksmötena snart resulterar i små, duniga ungar gör att motivation till promenaden ökar och jag längtar efter morgondagen redan nu.
Jag tittar på klockan och ser att det är lite för tidigt att gå lägga mig men lite för sent att gå ut, så jag fortsätter att skriva på en av alla berättelser som står på kö att komma ut.
Funderar en stund över att verkligheten alltid överträffar dikten.
En fortsatt trevlig kväll och sedan en god natt önskar jag mig och dig.
Kommentarer
Trackback
