Han gav mig de värderingar jag burit med mig hela livet, att vi alla är lika värda och att ska behandlas med respekt. Aldrig någonsin behandlade han människor med förakt eller nedlåtande, tror aldrig jag hört honom tala illa om någon. Nej, han  var inte en person som frös ut andra i gemenskapen utan hade famnen öppen för alla. 

Jag vill tro att jag har "ärvt" de egenskaperna eftersom jag vill mina medmänniskor gott. Självklart blir jag förbannad då och då för vetskapen om att vänskap, respekt och förtroende är inte något man får utan förtjänar, missbrukas ibland av människor.

Då känner jag mitt i ilskan, en tacksamhet att jag inte är lika liten som dem och kan sova gott med en god själ, för ni vet, ett gott samvete är bästa huvudkudden.

Hoppas ni får en fin söndag, var ni än är!