Längtar efter vårens första sill-lunch.
Potatis, inlagd, matje och senapssill med plugg, gräslök, gräddfil och "den lille" nedsköljd med en kall öl. Gott!!!!
Frågan som följer har dykt upp under alla år, varför äter man inte sill oftare?
Den finns ju till försäljning året om och är en fet fisk med nyttigheter som Omega 3 samt lätt att tillaga.
Beror det på att vi är så traditionsbundna att just sill hör till våra stora traditionella högtider så som påsk, midsommar och jul? Utöver dessa är det just sommartid som är silltid.

Ser man på den övriga maten som serveras på ovan nämnda högtider, är det inte så stor variation. Förutom sill är köttbullar, prinskorv, ägghalvor, lax och olika ostar återkommande på borden.
Visst finns det skillnader med mer kötträtter som skinka, pastej, syltor och korvar till jul och mer lamm och lax till påsk, men i stort sett ser det likadant ut, the swedish smorgosbord. Mao. ett rejält sovelbord, med den skillnaden att grönsaksrätterna mer och mer kommer in på festbordet, inte bara som dekoration utan som mat.

Sovel, kom på att jag inte använt ordet på länge, förr var det ett vanligt beskrivande ord på proteinfyllda livsmedel som tillförde det lilla extra till smörgåsen
Nyfiken som jag är hämtar jag följande text från institutet för de inhemska språken, gällande ordet sovel.

Månadens ord november 2008

”Vad har vi till sovel i dag?” eller ”Finns det något sovel till brödet?” var frågor som kunde höras före middagen eller vid frukostbordet runtom i södra Finland för några decennier sedan. Numera tycks ordet sovel dock vara okänt bland yngre språkbrukare. Vad betyder ordet sovel? Vad har det för ursprung och utbredning?

Tar vi ordboken till hjälp finner vi sovel också i nyare svenska ordböcker som Nationalencyklopedins ordbok, Svensk ordbok eller SAOL och får veta att det är ”mat som äts med bröd eller potatis t.ex. pålägg, kött el. fisk”. Det är ett gemensamt germanskt arvord som redan fanns i fornsvenskan med formvarianterna sofl, suffl. Grundbetydelsen är troligen ’mjölkmat’, och sovel är besläktat med bl.a. supa och soppa.

I de svenska dialekterna är ordet sovel välbelagt. Uttalet kan variera, men genus förefaller att vara stabilt; sovlet i bestämd form neutrum möter oss ofta i dialektarkiven. I arkivet för Ordbok över Finlands svenska folkmål finns uttalsformerna såvel, såväl, sååväl, såvvel och i bestämd form såvli, sååvli, såvvle eller såole. Går vi över till dialekterna i Sverige uppträder en rik uttalsflora med former som bl.a.: såvvel, sååvel, suggel, söggul, sujel, söiel, sugl, sauvel, sååjel och suul, vilket framgår av en kontroll i arkivet för Ordbok över Sveriges dialekter i Uppsala.

Hur kan det komma sig att ett ord som sovel håller på att försvinna ur vårt språkbruk? Troligen beror det på att matvanorna och tillgången på mat i dagens nordiska välfärdssamhälle markant skiljer sig från den vardag våra förfäder levde i. Då var det inte ovanligt att det rådde brist på mat. Man fick vara glad om man hade gröt, bröd eller potatis på bordet. Sovlet var ett dyrbart tillägg som man inte skulle slösa med, därför behövdes ett särskilt ord för detta lilla extra: sovel.

Nu ska jag byta skepnad från teoretiker till praktiker och istället för att skriva om sovel ska jag äta sovel.
En härlig frukost med kaffe, smörgås med pastej och gurka, kokt ägg med kaviar, ja sovel helt enkelt!

Önskar er alla en fin dag