Vi är alla på väg någonstans i livet. På väg till jobbet, på väg till tandläkaren, på väg att bryta upp, på väg att börja vägra, på väg mot sammanbrott, på väg att gå lägga oss. Oavsett vart vi är på väg är sekunden sedan jag skrev detta redan över. Livet i sig har sin egen dynamik, tar sina egna vägar och det enda vi kan göra är att följa med, eller sluta att följa med. En vän till mig förlorade sin käresta genom självmord för ett kort tag sedan. Det är en tragedi eftersom det blir sådana svallvågor efteråt. Svallvågor av dåligt samvete, ångest, ilska, ledsamhet och ofta, ofta förtvivlad undran, varför, varför, varför??? Ibland finns det dock tillfällen då man kan förstå eller snarare....inse att personen inte såg någon utväg, jag vet, jag har varit där själv. Som 27 åring tyckte jag min 12 år äldre storasyster var "gammal", eller snarare så att det kändes att hon ändå levt länge, när hon som 39 åring valde att dö. Valde... det får varken jag eller hennes barn aldrig veta eftersom hon inte lämnade något avskedsbrev, men med vetskap om hennes liv och hur det hade lett henne fram till den förtvivlan hon kände, kan jag förstå att hon inte såg någon utväg. Förstå. men aldrig acceptera. Jag kommer aldrig acceptera det faktum att döden är den enda utvägen, men jag kan förstå att det känns så. Därför blir jag inte rädd när min vän pratar om sin kurva med bakomliggande berg som hen har som sista utväg om sjukdomen förvärras, eller min andra vän som med hjälp av internet surfat sig igenom alla tänkbara och otänkbara sätt att avsluta sitt lidande om det blir övermäktigt. Jag lyssnar, försöker ge kärlek och visa på att livet även kan ge något tillbaka och förhoppningsvis även kan få ett sargat hjärta att känna en vindpust av glädje, eller åtminstone ro.... Det blev ett allvarsamt inlägg eftersom jag känner mig ledsen och berörd av det som hänt min vän, men jag hade inget val. Kära vänner, jag önskar er en natt, en morgondag och ett liv där kärlek, glädje och tron på livet själv, gör att vi verkligen kan känna att livet är en gåva som vi ska göra det bästa av, allt utefter vår förmåga. God natt alla människobarn