Jag ser dem stå framför skyltfönstret och tittar.
När jag kommer närmare ser jag vad som fångat deras uppmärksamhet, bostadsannonser. Hela fönstret är fyllt av diverse objekt i varierande prisklasser.
Han lägger sin arm runt hennes midja, som om att förstärka, tydliggöra att de hör ihop.
Deras drömmar är så tydliga och med jämna mellanrum pekar paret på de med vidvinkelobjektiv, tagna foton som förföriskt visar på hus med carport, söderläge och trädgård med plats för barn, kommande barn.
Jag känner mig helt plötsligt gammal.

Inte alls på ett vemodigt och luttrat sätt, utan mer......vad ska jag säga.....erfaret, lite tillbakalutat sätt.
Liksom been there, done that

När jag fortsätter min vandring gatan fram får jag sällskap av en spårvagn.
Känslan av att vara utomlands är påtaglig och när de ljusfyllda globerna som placerats ut i rabatterna tänds, undrar jag på allvar, är jag verkligen i Sverige?
Jodå, visst är det Sverige och visst är det Norrköping, en stad som jag knappt satt min fot i tidigare men redan gillar.
Tar en lov förbi kyrkan och in på en restaurang där jag för första gången på många år beställer in en plankstek.
En planka och ett glas vin för 159 måste väl ändå vara ett fynd, resonerar jag med mig själv.
Efter ett par tuggor av den sega köttbiten översköljd av en vit, lätt syntetiskt smakande bea omgärdad av pulvermos, känner jag, återigen,
been there, done that och skjuter iväg träbiten över bordet.

Väl på hotellet lägger jag mig på sängen, tar fram mobilen och låter orden rinna iväg likt det kalla vinet rann ner i min strupe.
I morgon är en annan dag och jag ser fram mot att få vara med i livet ytterligare ett tag, det är inte alla som fått/får. Skänker en tanke åt mina älskade änglar som har blivit ett helt gäng vid det här laget.
Ha en skön kväll allihop !