Åt middag på Gamla Vickan i Kungsan med yngste sonen.
Köttbullar med gräddsås, lingonsylt och hemlagat potatismos. Mums!
Tittade på alla människor som vandrade omkring, sommarglada och avslappnade. Längtar till den känslan!

Vid bordet bredvid pratade en kvinna med oerhörd gäll röst, det var verkligen så alla runtomkring blev fascinerade.

Helt utan en tanke på hänsyn till andra, nästan skrek hon och var fullständigt utan diskretion. När hon helt sonika stoppade in sina solglasögon i drinken för att röra om, kändesdet helt naturligt.
Ja, människan är förunderlig.

Tidigare på dagen när jag handlade på Ulriksdal kom jag och en tidigare arbetskamrat att prata om relationer och separationer. Hon blev förvånad att jag skilt mig efter 31 år som gift och undrade om vi var vänner.

Eftersom vi båda var skilda skapades en naturlig länk, ungefär som mellan gravida kvinnor, man sitter liksom i samma båt:)

Hursomhelst kom vi in på våra exmän och relationerna till dem.
Jag är trots allt vän med min förra man. Inte så att vi pratar varje vecka, barnen är ju vuxna, men jag kan ändå prata med honom någon gång då och då.

Men Lisa (vi kallar henne så) var ganska uppgiven över nya mannens relationen med exfrum. "
"Dom pratar VARJE dag, ibland flera gånger!" Eller som hon uttryckte det " jag säger som prinsessan Diana när hon kommenterade prins charles täta kontakt med sitt ex. "vi har varit tre under hela äktenskapet , redan från början."
Det handlar inte om svartsjuka fortsatte Lisa, utan om känslan att stå utanför en annan relation, att inte vara delaktig.

På ett sätt förstår jag henne, det finns ju en anledning till att man väljer att gå skilda vägar och när man träffar en ny partner, att man släpper det gamla.

Samtidigt, som i Lisas fall när barnen är små och går på dagis, är det ju mycket praktiskt som ska fixas. Ja det är inte lätt.....
Kanske det är så att exfrun eller exmannen, inte kan släppa taget och inse att relationen är över, att en ny livskamrat har tagit vid, acceptera detta och själv hitta en ny partner för dagliga samtal?

Eller kanske relationen till sin förre hälft är den enda djupa relationen man haft och inte vet hur man skapar nya?

Själv tar jag kontakt med min käre x när jag undrar över något praktiskt eller stämmer av hur han mår nån gång i månaden. Vi kommer ju alltid ha barn ihop, om än vuxna)
Han har ju en ny livskamrat vid sin sida, och så har jag (vilket jag känner att vi båda respekterar.)

Känner stor tacksamhet till mina barn, mina älskade vänner och naturligtvis Bill
Men även Bertil som gett mig många fina år men framförallt mina ungar!

Så Lisa, om du läser detta, odla dina vänskapsrelationer och inse det faktum att du är den viktigaste personen i din partners liv, även om x har svårt att släppa taget.

Tack allesammans och godnatt!