Idag har det känts som om dygnet haft 34 timmar, minst.
Sakta, likt en mullvad har jag grävt mig igenom arbetsuppgifterna, som likt drivor legat runt omkring mig.
Samtidigt har jag haft en känsla av att....
allt blir bra.
Har haft en längtan, ja rent av abstinens efter kultur, vilket inte är så konstigt.
Facebook har fyllt ett stort hål (tro det eller ej) när det gäller kloka texter, vackra bilder och intressanta diskussioner. Man tager vad man haver:) men.....
Guuuud vad jag längtar efter staffli,dukar, munspel och goda vänner.

Under de tre månader som gått (efter vi kommit hemifrån USA) har i princip allt kretsat kring det nya bolaget, gården och pengar.
Under fler veckor har det varit dokument och siffror som dominerat. Nödvändigt, men så själsdödande att det känts som kreativiteten kvävs av alla lagar, ekonomiska uträkningar och paragrafer.

Jag har sagt det förr, men säger det igen, skulle jag vara tvungen att arbeta med ekonomi tror jag att jag skulle tyna bort, har ju redan gjort det en smula....

Har ingen lust att måla eller skriva, läsa böcker eller plantera, vill bara sova....

Usch så deprimerad jag låter,men ingen fara, det vänder snart igen!
Så smått börjar det klia i fingrarna och i morgon bärdet av mot dragspel, kycklingar, rabatter och färger.
Hönshuset ska renoveras, gräslöken klippas och champagnen flöda, ja, jag ska ge mig själv en spark där bak!
Nej nu tackar jag för mig och önskar er alla en fin natt!
Godnatt allihop!